Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


söndag, juli 05, 2015

Dag 3. The full story

Äntligen ett hotell med fungerande wi-fi. Dags att börja blogga på allvar alltså. Eller inte. Nu blir det en sammanfattning av dag 3.

Idag cyklade vi från Uelzen till Osnabruck 22,6 mil

Efter gårdagens fruktansvärt varma dag, som jag skrev om igår, var det lite tungt att gå upp när klockan ringde kl 0545.

Snajsig s.k. cykelbränna på benen.
Gårdagens cykling avslutades i hällande regn, så det var 
bara att dra på sig blöta byxor och skor.


Efter frukost cykelvård för de duktiga (Stina), övriga
inväntade helt enkelt en annan dag för sånt


Innan avfärden kl 0800 hade Kapten Patrik en genomgång
av hur dagen var upplagd

Sen bar det iväg mot nästa etappmål Osnabruck. Vi cyklade i fint väder med lagom temperatur på jättefina vägar genom ett fantastiskt vackert landskap. Inte en backe någonstans. Bara platt, platt, platt.

Vi cyklade 5 mil, där hade coreteamet satt upp en fikadepå som vi stannade vid i 15 minuter.

Sen raskt vidare ytterligare 5 mil där samma coretema hastat vidare och satt upp lunchdepån.

Två av coreteamets fantastiska medlemmar, Uffe och Marita.
Och yes, de är ett par på riktigt.

Hungriga cyklister blir kungligt servade av Peter och Eva


Det här är bara en liten del av alla godsaker
som coreteamet dukar upp


Mark och Stina njuter av lunchen framför vår kylbil
med våra sponsorers namn. Och varför vi cyklar.

Efter 30 minuter var det dags att cykla vidare. Nu hade det börjat regna. Rejält. Men självklart cyklade vi vidare, fanns inget annat val.

Vi dundrade på vidare över slätterna och till slut, på den fjärde och sista deletappen av dagens cykling kom den då, backen. Hyggligt brant i nån slags serpentinväg genom en vacker skog, men ändå överkomlig för samtliga utan några som helst problem.
/
Efter ett dagsverke på nästan 11 timmar och med ett rullsnitt på lite drygt 28 km/timmen kom vi fram till vårt hotell. Dusch, klädtvätt och gemensam middag och så var dagen slut.

Självklart är jag nu, när jag skriver det här på kvällen, trött, väldigt trött. Man, i alla fall jag, cyklar inte nästan 23 mil utan att bli trött. De yngre gick till hotellbaren en stund efter maten, man jag valde sängen och välbehövlig sömn inför morgondagens etapp.

I morgon kan man lite skämtsamt säga att dagen bjuder på en sprintetapp, "bara" 16 mil. Men den tar nog lika lång tid som idag, för vi måste krångla oss rakt igenom storstaden Dortmund.

Baksidan av myntet är att jag idag, tror det beror på regnet och genomblöta byxor, känner av en början till skavsår i sittregionerna. Men det är det enda, gårdagens lilla händelse när jag kroknade, känner jag inte av alls. Dagens cykling kändes kanonfin.

Ja, det var nog allt för idag. Med lite tur landar vi även i morgon med en acceptabel wifi-uppkoppling.

Godnatt.