Vattnet höll 16 grader inne vid strandkanten, alltså ännu kallare längre ut. Kan inte ens minnas när jag badade i så kallt vatten. Kanske en sommar när jag läste för konfirmation i Småland för typ 50 år sedan. Det var tider det.
Hursomhelst, jag hade inhandlat en rejäl våtdräkt, på nätet såklart, man är ju en modern kille. Ska ju ställa upp i ett triahtlonrace i Stockholm nu i augusti. Vet inte varför jag anmälde mig, men nu är jag det i alla fall.
Då ska jag simma i Riddarfjärden, cykla i stan och sen springa. Jobbigt värre. Men möjligen kul. I vart fall en rejäl utmaning för mig. Jag gillar sånt.
Men när vi nu står där vid strandkanten till Edsvikens vatten kan vi konstatera att min nya dräkt sannolikt är en storlek för stor. De ska ju vara rejält tajta, det var inte min, bara nästan tajt.
Så jag avbröt premiären. Får inte byta dräkt som varit blöt. Kändes i hemlighet rätt skönt, vattnet var ju iskallt.
Hoppas nu få den rätta storleken till måndag, så premiären blir överstökad då.
Så till filmen då. Min teamkompis Jonas Södergren har gjort den här lilla fina filmen om veckan som var. Den som är riktigt uppmärksam kan se mig i en viktig karaktärsroll på slutet när jag blir målad på kinden.
F´låt om jag fortsätter att mala på om Pariscyklingen, men det var en så stor upplevelse som tar ett tag att både mentalt bearbeta och smälta.
Filmen kan du se HÄR.