Dag 6. En uberjobbig dag.

Dag 6. En kortis bara. Sorry att jag ligger lite efter i rapporteringen. Dag 6 är i onsdags. När jag skriver det här är det fredag och sista dagen.

Liege – Liboichant, 142 km.

Dagens etapp startade vi som vanligt med morgonbön, dvs en genomgång av dagens etapp.

En kort sprintsträcka kan tyckas men icke. På vägen skulle vi ju uppför den berömda backen Mur de Huy.

Minuterna infr det stora slaget, Mur de Huy

Backen avstängd för vanlig trafik idag, bara öppet för alla 37 Rynkebylag. Det blev köbildning så varje team startade för sig och i hela backen stog teamfolk från alla lag och hejade och skrek oavsett vilket team som kom.

Som sagt, Vacci tycker backen är onödigt brant. Jag håller med. Fanns inte en chans i helvetet att jag skulle klara den. Kom några hundratal meter av totala 1200 meter, sen tog det tvärstopp. Sen gick jag en bit till en liten avsats och tog ny fart. Kom 50-75 meter, sen kändes som att jag skulle cykla uppför en lodrät väg.

Bara att bita ihop och inse nederlaget och promenera resten av backen. Det kändes så jävla helvetes surt, så jag gick och satte mig bakom en bil och surade och svor för mig själv och tyckte jag var sämst i hela världen.

Fast det är jag ju inte. Tjogvis med folk klarade inte backen. Självklart gjorde många i mitt team det, men säkert hälften klarade den inte. 

Men kort sagt, jag bestämmer nu att Mur de Huy är en jävla skitbacke, håll dig undan från den om du inte är en extremt stark cyklist, då kan du klara den. Nu tänker jag inte skriva mer om den eller ens visa bilder därifrån även om hela målområdet var absolut fullt av alla teamtält. En upplevelse man inte gärna missar. Men själva backen är skit, kom ihåg det nu.

Sen for vi vidare med nya friska tag efter att coreteamet bjussat på fika och godsaker.

Belgien må vara platt i stort, men vår ruttplaneringschef  En annan Patrik har naturligtvis hittat alla de backar som finns. Och de är inte nådiga. Backar är inte min gren, vilket alla som följt mig vet. 

Nerför är jag hyggligt vass, men uppför, näe, där blir det tjejdäng på tjejdäng. Det blir egentligen däng av alla som kan cykla.

Efter Huybacken fortsatte vi vår färd. Fler backar besegrades, den ena brantare än den andra, men vi tuggade oss fram genom landskapet.

Vid lunchstoppet trodde Linn det var Flower Power

och Rock´n´roll som gällde 

Teamets tonåringar.

Minstingen Mark, nybliven tonåring, mittenkillen är Janne

som just kommit i målbrottet

och sedan Mr Ego himself som snart blir myndig

Tilll sist nådde vi dagens etappmål i en ort som det knappt går att stava till.

Väl framme vid hotellet tog vi den här gruppbilden.

Alla ville vara med på bild.

Det var dag 6. Dag 7 redovisas senare, fortfarande taskig internetuppkoppling och nu måste jag kila, för idag är det sista dagen, då vi ska defilera in i Paris.

Hav tålamod, allt kommer att redovisas. Dessutom har ni ännu en nakenchocksbild, f´låt reklambild att se fram mot.

Tjena.