Jo, i måndags när jag började gå in för landning med mitt lyckomoln som jag svävat på sedan målgången i Vätternrundan så blev jag rejält förkyld med feber, hosta, snuva. Törs knappt tänka tanken om det hade kommit två dagar tidigare.
Nu har jag något slags abstinensbesvär och längtar tokmycket ut och cykla igen. Och tänker redan att till nästa års jubileumsrunda, då ska jag vara ÄNNU bättre cykeltränad.
Så jag tror bestämt att mitt cyklingsintresse kommer att bestå. Känns kul. Och jag tror faktiskt att ett av skälen till det var att jag i vintras tog beslutet att gå med i Hovet. Har ju skrivit om det tidigare men de passen är ju sjukt mycket roligare än att harva runt ensam.
Men nu måste jag hålla igen lite, hold my horses, det är ju bara korkat att cykla med en infektion i kroppen. Men sen, sen ska jag ut på en runda med något Hovetgäng igen.
Nu har jag dessutom släppt en tung ångestväska bakom mig, båten är äntligen i sjön.
I morgon bitti ska vi sätta upp masten och sedan ska 2/3-delar av mitt numera berömda serviceteam/hejarklack ut och segla några dagar och på söndag är det min tur att segla några dagar ner till Trosa där jag har båten på sommaren. Traditionsenligt blir det en ensamsegling som jag faktiskt gillar. Helt ensam att tänka på livets gåtor. Och lösa dom.
Så det där med cykling, jag får bara inte in det i mitt liv de närmsta veckorna. För nu ska du få höra en sanning. Jag har det senaste halvåret glidit genom livet i en gräddfil. Min kära hustru har varit otroligt förstående inför min träning och satsning på VR. Men nu har gräddfilen spärrats av.
I går berättade hon t.ex att tvättmaskinen inte går sönder om man lägger in andra kläder än cykelkläder. "-Å ja ba, VA, ere SANT?"
Så visade hon också var dammsugaren står, hon var rätt säker på att jag har glömt det. Så tyckte hon det var dags att städa upp i min "man cave".
Så det är väl bara att bita ihop och försöka få in allt i livet igen, men nu ska cyklingen in och trängas också, så är det bara.