....jag har tagit fram ett nytt mål till dig som du kan fundera på. Vätternrundan!! Köp dig en bra cykel så fixar jag pass både i gym och spinning så att du enkelt fixar det nästa år. ...
Två timmar senare svarade jag:
Men du är ju helt j-a galen. Vätternrundan?! Jag som inte suttit på en cykel på säkert 10-15 år och innan dess minst sagt sporadisk cykling. I och för sig cyklade jag ju till och från jobbet när jag var runt 30 år, dvs för mer än 30 år sedan. Vi bodde även då i Sollentuna och jag jobbade på Gärdet. Men det var rätt längesedan och säkert inte under särskilt lång period.
Men. Hur i hela fridens dar kan jag säga nej till en sådan här utmaning?
Pratade med Sofia och jag sa att om jag INTE gör det kommer jag att ångra mig, det är jag säker på. Och hon var ju såklart superpositiv och tyckte det var en strålande idé. Skithäftigt med ett annat ord.
Jag har aldrig någonsin satt upp ett så svårt mål. Aldrig någonsin.
30 mil på cykel, det är ju sjukt långt. Och säkert lika sjukt jobbigt. Skidåkningsmålet är ju inte ens i närheten av det här. För att cykla 30 mil krävs ju lite annan mental inställning jämfört med skidåkning några dagar nerför några backar under några minuter. Och det krävs ju lite mer och tuffare träning också. Inbillar jag mig i alla fall.
Ja jösses Tommy, klarar jag en sån grej? Känner mig lite orolig att tiden, min självdiciplin och jävlar anamma inte räcker till. Å andra sidan handlar det ju ytterst om prioritering.
FAAAN va svårt det blev. Å andra sidan är det redan kört, spelar ingen roll om jag så tänker hela natten. Det låter hur spännande som helst och jag kommer som sagt att ångra mig om jag inte antar utmaningen.
Ålrajt Tommy, beslutet är fattat. Vi kör!
GAAAAAAAAHHHHHHHHHHH
Göran
Nu är vi där, vid målet, lite drygt 9 månader senare. Som en barnafödsel. Nu ska barnet klämmas fram.
Under den här havandeskapstiden har jag tränat som en tok, t.o.m lagt undan tennisracketen för att helt fokusera på cykelträning. Har träningshojat exakt 194,5 mil vilket blev betydligt mycket mer än jag trodde jag skulle mäkta med. Jag har kört ett betydande antal träningstimmar på gymmet. Gick med i Fredrikshovs Cykelklubb för att förkovra mig i cyklingens ädla konst och lära mig tips, tricks och gruppcykling.
Nu är jag redo. Kan inte se att jag på något sätt hade kunnat förbereda mig mer eller bättre utifrån mina förutsättningar. Jag är ohyggligt stolt över mig själv så här långt. Men ännu återstår 30 mils fajtande. Förmodling även mot några av mina svarta demoner. Hörde att de planerar att slå läger i Hjotrakten för att där hoppa på mig. Ska försöka köra över dem.
I går kväll gjorde jag vad jag lovade mig själv. Började med båten, men mycket är kvar. Du kan ju Discoveryregeln nu, "time is running out".
Bevismaterial A:
Innan ovanstående hann jag med ett snabbt besök hos frissan för att strömlinjeforma mig inför Vätternrundan. Luften måste ju kunna passera obehindrat genom hjälmen. Håret är nu exakt 2 mm långt. Spar tid. Funderar på att raka benen också, men nja, känns lite sådär faktiskt. Tror inte på någon tidsbesparing där inte.
Bevismaterial B och C:
I morse körde jag sista träningspasset inför loppet. Körde rätt hårt med fokus på backjävlarna på Edsvikens norrsida. Blev nytt hastighetsrekord för mig på Edsviken runt. Oväsentligt, men jäkligt kul i alla fall. Det lönar sig att träna.
Bevismaterial D:
Om du mot förmodan har lust att följa mig runt VR-banan kan du enklast göra det genom att följa mig på Twitter, sök bara på mitt namn så hittar du mig där. Eller bli min kompis på Fejan. Har för avsikt att fotodokumentera och kort kommentera läget under rejset via Twitter och Facebook.
I morgon kommer jag att avslöja min målsättning med loppet och även min game plan.