Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


söndag, juni 29, 2014

On the road again

Äntligen. Exakt två veckor har gått sedan jag gick i mål i Vätternrundan, och sedan dess har jag inte cyklat en enda meter. Förrän idag. Inte för att jag inte längre gillar att cykla, utan för att när jag kom hem efter VR så fick jag mig en rejäl tjottablängare med snuva, hosta och feber och först nu är jag hyfsat återställd.

Så idag hojade svärsonen och jag en runda i Sörmland. Utgick från stugan, sedan genom Trosa, Vagnhärad, Västerljung och så bort till Nynäs Slott.


Vid slottet tog vi ett fikabreak, för det har jag lärt mig i Fredrikshofs CK, att om man inte har fikat under en cykeltur, ja då har man helt enkelt inte cyklat en fullvärdig cykeltur. OBS, gäller ej vid s.k. pendelcykling till och från arbetsplatser.

Fika i slottsmiljö. Notera även den föredömliga uppställningen av hojarna.

Vid slottet fick vi sällskap av våra respektive fruar som i vanlig ordning kom i bil. När vi fikat klart, för min del kaffe, en kanelbulle samt en jättestor citronbiskvie hojade vi hemåt igen.  Och gissa vad, stundtals en rent äcklig motvind. Någon som är förvånad? Någon?

Till sist kom vi hem igen och hade då cyklat 6,5 mil. Muskler är definitivt en färskvara, nu i skrivande stund kommer träningsvärken smygande, jag känner det. På två veckor utan träning hinner en hel del muskler att försvinna. Det är för jäkligt helt enkelt. Sannolikt regeringens fel.