Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


måndag, juni 09, 2014

In på sista rakan, upploppet. 4 dagar kvar.

Man måste se saker och ting för vad det är. Sätta saker och ting i relation till annat. Som min medverkan i Vätternrundan t.ex.

Hundratusentals människor har cyklat loppet, skidat Vasaloppet, lubbat på Lidingö, maror, thriatlon och gud vet vad som finns i uthållighetsbranschen.

Så lilla jag och mitt stora jungfrulopp i branschen. En fis i rymden, en spottloska i Atlanten sett i det stora sammanhanget. Egentligen inget att orda om.

Så kanske du tror att det är. Fel, fel, fel. Mitt deltagande i Vätternrundan är det största som hänt mänskligheten sedan Armstrong klev ner på månen. Tycker jag. Därför bör alla veta det. Därför gör jag så stor affär av det här och skriver så mycket på bloggen om det. För här är det jag som är the main attraction.

Dessutom har jag satsar hur mycket tid och energi som helst sedan 22 augusti förra året för det här loppet. Klart jag är tokladdad och bara har VR i skallen. Mina närstående medmänniskor börjar i ärlighetens namn tycka att jag gått lite överstyr och de längtar säkert redan till nästa vecka då allt är över. Men det är då själva analysarbetet börjar.....

I går kväll gjorde jag rent hojen, kedjan och dessutom kassetten. Idag fick cykeln en totalgenomgång hos Cykloteket. En gratisgrej som ingick i köpet. Perfekt, eftersom jag inte kunde växla till tyngsta växeln. Det var nog skälet till att jag inte kunde snitta 30 hela vägen i lördags. Eller inte. Gratis är fint i alla fall.


Tyvärr satt en liten otrevlig lapp på bilrutan när jag var klar och skulle lasta in cykeln i bilen, så servicen blev tyvärr inte gratis. 650 bagis vill Staden ha av mig för att stå på en helt tom gata utan att hindra eller vara i vägen för en enda levande människa eller bil. Fan också. Den avgiften kommer att belasta cykelkontot och inte bilkontot.


Men nu är ju VR inte bara nöje och förströelse minsann. Det är bizznizz för mitt företag också. Vi har fått äran att "bussa" ner 50 cykelkompisar från Fredrikshofs Cykelklubb till loppet.

Inte nog med det. Vi har även fått förtroendet från Team Rynkeby Stockholm att köra även deras team ner till Motala.

Ikväll är cykelträningen inställd. Måste, bara måste, ner till båten och börja fixa den. Ångest, ångest, ångest.