Man måste alltid ha ett mål framför sig, eller snarare en målsättning hur man ska nå målet.
Så här långt har min målsättning varit att vara i absolut bästa form som jag någonsin kunnat komma i inför lördagens rejs. Check.
Så nu återstår att sätta upp ett mål under loppet som jag ska klara. Jag tänker så här, och då har jag tagit till mig alla tips jag fått under resans gång från alla nya cykelkompisar i Hovet och på Fejan.
Nu blir det kanske lite detaljerat, men noggranhet är en dygd sägs det.
I morgon åker jag och mitt serviceteam/hejarklack i bil ner till Motala och checkar in på hotellet. Perfekt läge, bara 75 meter från Torget.
Sen ut och så att säga insupa läget och känslan i och runt Torget, hämta ut nummerlappen och förhoppningsvis även möta vår buss med gänget från Fredrikshov. Ja, alltså det är inte min hejarklack från Hovet utan andra cyklister som också ska hoja.
Sen ska jag väl tillbaka till hotellet och försöka sova lite, så då missar jag tyvärr att ta emot vår nästa buss, cyklisterna från Team Rynkeby.
Upp och hoppa igen runt kl 01, in med lite energirik föda och sen ut på stan och förbereda mig och cykeln inför startskottet i min grupp kl 02:24. Det är nu det börjar.
Jag har tagit till mig alla råd som säger: ta det nu j-igt lugnt de första 10 milen ner till Jönköping. J-igt lugnt, det är superviktigt. Under den turen tänker jag stanna till i alla depåer och fylla på energitanken, plus att jag mellan alla depåer ska dricka hela tiden och äta gels och liknande med jämna eller ojämna mellanrum.
En grundregel som jag ska försöka hålla hela vägen är att leta upp bra grupper med en för mig bra fart för att få till den härliga känslan som gruppcykling innebär med allt vad det innebär av vindskydd och draghjälp. Plus den mäktiga känslan att man är en del av en stor orm som snabbt och smidigt slingar sig framåt längs vägen.
I Jönköping föreslår alla att jag ska stanna lite längre och äta från serveringen, så då gör jag väl det. Dessutom kommer mitt serviceteam/hejarklack att möta mig där för att ge mig lite extra mental stöttning.
Upp på my steel horse igen och nästa 10 mil kan jag om jag känner mig stark öka takten, men bara lite, så jag kommer in i en bra rytm.
Stopp i depåerna, men jag ska undvika lasagnen i Hjo, för där brukar det ta så lång tid sägs det. För lång väntetid.
Nu avser mitt serviceteam/hejarklack att möta upp mig lite oftare, så det får bli min morot.
Sista 10 milen, om jag hållit min game plan så här långt, kommer att bli en defilering förbi alla som körde för fort första delen ner till Jönköping vars ben och kroppar nu börjar krokna. Säger de som varit med förr med en plan liknande min.
Så till sist ska jag förhoppningsvis korsa mållinjen med ett fånigt men med ett väldigt stort leende.
Det bästa med det här loppet är att oavsett vilken tid jag får, så har jag ändå slagit nytt personligt rekord.
Men okey då, jag får väl avslöja mina tankar om sluttiden då:
Godkänt: att ta mig runt oavsett tid
Bronsmedalj: 15 timmar
Silvermedalj: 14 timmar
Guldmedalj: 13 timmar
Ja, det var väl allt inför det här äventyret tror jag. Nu kanske du har hängt med på bloggen och tröskat dig igenom alla mina förberedelser under några veckor. Kul att du ville följa dem. Från nu är det Twitter och Facebook som gäller om du vill fortsätta följa mig runt pölen. Eller investera 7 bagis på Vätterrundans websida där man mot den avgiften kan få sms-tidrapportering från valfria åkare.
Fast det är ju klart, nästa vecka kommer alldeles säkert en uttömmande berättelse här på bloggen om hur loppet gick och kändes. Kan nästan lova det.
Då så, då är det dags för The Final Countdown:
GÖRAN- klapp-klapp-klapp, GÖRAN- klapp-klapp-klapp, GÖRAN- klapp-klapp-klapp, GÖRAN- klapp-klapp-klapp.
