Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


tisdag, juni 24, 2014

Ny blogg och lite om segling

Lika bra att gå fullt ut. Jag ändrade utseende på min blogg, som speglar mitt nuvarande jag. Blev ju lite som en filialblogg till Fredrikshofs CK med tanke på bilderna. Men det är min blogg, mina funderingar.

Det har nu gått hela 10 dagar sedan Vätternrundan och jag tänker fortfarande på den. Det märkliga är att loppet blir roligare och roligare ju mer jag tänker på det. Det var verkligen en upplevelse.

Och inte har jag cyklat en meter sedan dess. Skandal. Jag vill ju cykla mer, men har inte kunnat. Blev ju däckad direkt efter loppet av en rejäl förkylning och sedan var det dags att ge sig ut på böljan den blå.

Dotter och svärson var ute och seglade i norra skärgården under lördagen och söndagen, och jag tog över båten i måndags morse ute på Vindö för att själv segla ner båten till sommarbojen utanför Trosa.

Började bra med lagom vind och sol. Hade först tänkt att ta natthamn i min favorithamn Utö, men bestämde när jag var där att istället fortsätta ända ner till Nynäshamn, för vindarna var så bra.



Nästan så jag ångrade mitt beslut för plötsligt tog vinden i ordentligt och det blev en rätt jobbig segling. Nästan lika jobbigt som att cykla i motvind, men nu kom riktigt otäcka vindbyar på upp mot 13 sekundmeter rätt in i sidan. Då händer det grejer, det lutar våldsamt och det är tungt som attan att styra och hålla kursen. Regnet avlöste solen med jämna och ojämna mellanrum och inför varje regnskur ökade vinden markant.


När så plötsligt kroppens funktioner kräver uppmärksamhet som kräver toabesök och magen knorrar efter energi, ja då är det inte längre så tjusigt och härligt att segla ensam under sådana vindförhållanden.

Så det var bara att i första bästa läläge hala in seglen och lägga sig att driva medan toabesöket klarades av, sedan upp med seglen igen för den fortsatta kampen mot elementen. Maten blev två bananer och ett äpple.

Kom till slut ner till Nynäshamns fina gästhamn där jag efter tillagad korv och potatissallad somnade sött och ovaggad till vattnets sövande kluckande mot skrovsidan. Sov nästan 12 timmar.

Så iväg för sista etappen ner mot bojen. Inga konstigheter förutom stark vind rätt i nosen. Lika jobbigt och trist i segelbåt som på cykel. Så jag körde för motor den sista timmen. Kommer dock inte att inhandla cykel med elmotor. Icke.

Men nu är det semester resten av veckan, så cykeln blir väl stående ytterligare några dagar, men nästa vecka, då är det jobbvecka och då ska jag banne mig ut och cykla igen, no matter what.