Redan kl 19 måndagen den 30/6 stod det klart att jag inte vunnit juniomgången i tävlingen "flest-träningstimmar-i-familjen-plus några till".
Ingen idé att träna 11 minuter till för Sofia kommer punktmarkera mig ända fram till kl 2400. Om jag tränar 11 minuter, kommer hon också att träna 11 minuter. Om jag ger mig ut på en cykelrunda på 4 timmar, så kommer hon att ge sig ut och springa i 4 timmar. Så jag ger upp juniomgången.
Känns lite surt för om jag hade vunnit den så hade övriga deltagare fått bjuda mig på en anständig restaurangmiddag. Det priset hade jag instiftat, övriga bjuder den som vinner tre månader i rad. Men nu utgår det priset. Gäller inte längre. Inhiberat, cancellerat, avbokat.
Jag som trodde min seger var klar redan innan juni ens började med tanke på Vätternrundan, men vem kunde ana att Sofia skulle lägga sig i hårdträning för diverse swimrun-lopp och multisport-lopp.
Fan också, sketna 10 minuter från en maffig restaurangmiddag, sånt suger fett, som vi äldre ungdomar säger.
Vad en del övriga tävlingsdeltagare ägnat juni åt vet jag inte. Bara att de nu offentligen hängs ut som träningsovilliga soffpotatisar. Trots att de är min familj. Nån j-a ordning måste det ju ändå vara.