Själv ligger jag lite lågt med tävling, för min stora utmaning kommer ju först nästa helg. Men träna, det måste jag ju såklart. Ända fram till onsdag tänkte jag.
Så jag tog med cykeln till landet och där körde jag en rätt kort runda på ungefär 35 km. Hade tänkt en lugn, fin och kontrollerad runda i min tänkta VR-fart. Det gick käpprätt åt h-e.
Det verkar som jag inte kan cykla lugnt, jag stod på så det stog härliga till. Första halvan av min runda snittade jag 30 km/tim. Alldeles ensam. Inget att skriva hem om kanske du tycker, men i min lilla cykelbubbla är det hysteriskt fort.
Hade både med- som motvind, några backar här och där, men inga monsterbackar. Men i alla fall några som gjorde att jag på toppen trodde jag skulle dö av syrebrist alternativt av den kända dödsorsaken lungsprängning. Men jag överlevde och trampade vidare flåsandes som en värsta jag vet inte vad.
När jag kom hem hade snittet sjunkit till 28 nånting, men även det var något slags personligt hastighetsrekord över längre sträcka.
Men det är ju trots allt ingenting mot vad "kanonerna" i Fredrikshovs CK preseterar på typ Siljan runt. 16 mil på 4,15 timmar. Ohyggligt impad när jag läser alla Facebook-inlägg.
Men lyckligtvis tävlar jag inte med dom, jag tävlar mot mig själv, att hela tiden försöka bli bättre. De jobbigaste jag möter är mina egna svarta demoner som hela tiden försöker övertala mig att sluta trampa och svettas och flåsa och i stället ringa efter en taxi.
Även om mitt pass inte var så långt kände jag mig grymt nöjd med min insats och jag var jättetrött när jag kom hem. Tänk om det är så att min tränare Tommy och jag kommer att pricka formtoppen till nästa helg, det känns nästan så. Och det som känns ännu bättre är att själv märka att all träning faktiskt gör att jag sakta blir bättre och bätte. Det är den häftigaste känslan av alla.
När jag kom hem påbörjade jag även den matmässiga förberedelsen under kommande vecka. Det som är i glaset kan vi kalla ett slags bonus typ "because I´m worth it". Kommer inte att hända varje dag.
Du märker att jag tar VR rätt seriöst va? Trots det vita i glaset. Jag ska fan i mig klara att runda den där pölen, jag SKA klara det.