Dagen hade kunnat sluta i katastrof. Inte bara en gång, utan två. Båda beroende på hjärndöda bilister.
På en väg ute på Ekerö körde vi tvåpar. Vi håller som brukligt så långt vi kan åt höger, men i en dold kurva får vi möte med en bil som kör om en cyklist, trots att bilisten inte har en aning om vad som döljer sig bakom kröken. Där kom vi.
Lyckligtvis lyckas bilisten tvärnita samtidigt som han väjer undan. Det blir även tvärnit och kaos i våra led och Malin som cyklar till höger om mig hinner inte bromsa tillräckligt utan stöter till framförfarande hjul. Hon tappar därmed balansen och styr av vägen ner i ett väldigt djupt dike.
Hon räddade situationen på att fantastiskt skickligt sätt. Hon lyckades på något märkligt sätt rulla på skrå nerför dikeskanten, men i botten fanns ytterligare ett dike och där tog det tvärstopp. Hon flög av och det såg väldigt otäckt ut. Men hon reste sig snabbt, skakade av sig chocken och vinkade med ett litet skratt hej till publiken.
Både Malin och cykeln körde sedan vidare tillsammans med oss andra i gruppen, när vi tagit en lång och välbehövlig paus för att hämta oss efter chocken. Och pratat om det inträffade.
Bilisten valde att inte stanna utan körde blixtsnabbt vidare. Fegjävel.
Nästa incident kom någon timme senare. Återigen tvåpar på en lång raksträcka. Jag ligger i näst sista par och har koll framåt.
Ser att vi får möte, men inga som helst problem, vägen är bred. Plötsligt ser jag en bil komma farande på utsidan av mig som är på väg att köra om oss. Problemet är att den mötande bilen då bara har ett femtiotal meter fram till vårt förstapar. Finns ingen chans i världen att bilen som kör om klarar omkörningen. Helt obegripligt att han/hon ens försöker.
Han, eller hon, får nu två saker att välja på. Antingen svänga höger och köra över halva gruppen, eller tvärnita för att undvika frontalkrock med den andra bilen.
Lyckligtvis så lyckades båda bilarna stanna mittemot varandra och vi kunde förbannade och lite skakade cykla vidare. Tror inte alla i gruppen ens uppfattade hur nära vi var en katastrof.
Och bilen som försökte köra om? Vid första bästa tillfälle drog han, eller hon, förbi och försvann i fjärran.
Nu till det roliga.
När vi cyklat 7 mil stannde vi vid en lantgård som hade ett s.k. kosläpp. En riktigt ko-ol avslutning på turen.
Massor av folk ville bese detta. Även vi blev en attraktion när vi, 20 gulklädda cyklister, kom och cyklade igenom åskarleden. Kändes nästan som målgången i Tour de France.
Arla firar 100 år i år och bjöd på korv, kaffe, bullar och tårta. En härlig avslutning på en händelserik träningstur. Sen cyklade vi den avslutande biten till Drottningholm där vi skiljes åt och var och en cyklade hem till sig.
Ifall du undrar, med tanke på min förra hemcykling från Ekerö. Dagens hemcykling gick kalasbra. Nemas problemas nånstans. Spångavägen klippte jag rakt av utan att blinka.
Avslutar det här långa inlägget med glada bilder. Eftersom det här är min blogg och jag är The Main Attraction, börjar jag med en selfie där även några andra snyggingar ville vara med.
Göran Den Yngre, Måns, Stina, och jag, Göran Den Äldre
Vi som var med idag
Det äkta paret Christian och Naomi
(vet inte säkert om de är gifta, chansar på det)
Eva med tillhörande son som åt
både varmkorv och bulle. Samtidigt.
Coola snubben Janne
Jörgen (han blev inte så bra på bild idag), Johanna, Lotta, Claes och Anna
Vem törs sno en cykel när Lotta bevakade
Louise satsade på TVÅ bullar
Det äkta paret Malin och Patrik.
(jag vet säkert att de är gifta)
Dagens draglag Mark och Marcus.
Ibland hade de väldigt bråttom tyckte vi som låg längst bak
Ja, det var väl allt för idag. I morgon har jag en välbehövlig veckovila. Eller kanske inte helt, har en görviktigt tennismatch i gubbdubbel på kvällen. MÅSTE vinnas, annars är risken stor att jag trillar ur den serien och ner i nästa. Får inte ske.