Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


söndag, april 19, 2015

Idag bytte jag team

Idag nytt träningspass. Pust, stånk och stön. Inte lätt att vara nästan proffscyklist. 

Söndagspasset blev tillsammans med Team Rynkeby Stockholm. 


Den här gången höll vi till på Södertörn och körde en 85 km-runda. En skön runda om jag får tycka.

Tror vi blev 29 cyklister idag. Inte helt enkelt att hålla ihop ett så stort gäng, särkilt inte innan man kommer ut på de "riktiga" cykelvägarna då vi kan cykla i tvåpar. 

Men tillförordnad ordningsman, f´låt kvinna, Stina, höll ordning på leden med tydliga instruktioner och gav oss bannor när vi inte riktigt höll måttet.

Absolut självklart denna gång, det blev fikapaus.

Pigga och glada efter en lång fikapaus och laddade för hemcyklingen

Det hände lite smågrejer under turen, ett styre som vek sig, nån punka, en mindre krasch utan skador, och vi tappade ett gäng som kommit lite på efterkälken. Vi i stora gruppen svängde i en korsning, med det såg aldrig de som låg efter. De pumpade på i full karriär rakt fram och körde således en annan väg till "målet" vid Farstahallen.

Stora gruppen stannade till i den värmande solen för
att invänta eftersläntrarna. Som alltså aldrig kom.


Lika bra att tömma blåsan


Linn passade på att sola lite i solen

För detta debacel fick hela teamet sedan skäll av Stina som körde ihop med de som kom efter. Med all rätt. Dålig kommunikation inom gruppen helt enkelt. Men vi får ju inte glömma att vi bara cyklat ihop ett fåtal gånger så det är klart att det finns mycket att finputsa. Bortsett från det så funkade allt utmärkt och stundtals flöt vi fram efter vägarna som ett hav av gula små kycklingar.

Med vårt hastighetsrullsnitt vinner vi inga cykeltävlingar. Men vi tävlar ju inte. Vi gör det här för cancersjuka barn och deras familjer. Att 40 cykeltokiga människor cyklar till Paris hjälper inte sjuka barn, men innan vi cyklar dit så samlar vi in pengar till Barncancerfonden. Det är det som är grejen med det här projektet.

Det är det som gör det här projektet så kul. Många lägger oceaner av fritid för detta, för barnens skull. Sen cykeltränar vi flera gånger i veckan och så avslutar vi det hela med Pariscyklingen.

Det är en häftig upplevelse att vara en del av detta. Vill du också känna att du gör något bra? Börja med att skänka en slant till Barncancerfonden. Det gör du enklast om du trycker på den röda knappen härute i högerkolumnen. 

Vill du vara med om detta rent fysiskt, kan du redan nu ansöka om att komma med i något team 2016. HÄR hittar du ansökssidan.

Du glömmer väl inte att favoritmarkera vår teamblogg och titta in där då och då. Den hittar du HÄR.