Lessnade lite på jobbet efter lunch. Det gjorde min dotter tillika medarbetare också, så vi tog en cykeltur istället. Runt Edsviken. 22 km. Tog en timme ungefär.
Sen en dusch och tillbaka till kontoret och gjorde lite nytta. Fasen vad bra det kändes. Och så lyxigt att kunna göra på det sättet.
Nu är det så att Sofia inte är sådär jättevass på cykling. Hon är supervältränad i övrigt, men se cykling, det gillar hon inte. Hon hatar cykling. Men hon måste cykla för hon anmälde sig i något svagt ögonblick till en halv-ironman på Mallorca om några veckor. Så hon måste pumpa på för att klara de 9 milen på Mallis.
Som sagt, det innebar att jag så att säga var snabbgruppen idag och hon var lugna gruppen. Om du förstår skillnaden. Så jag fick hålla igen lite typ, alla ska med, fart efter kamrat.
På rundan runt Edsviken finns, som jag berättat många gånger, en hel del sega backar. Jag spöade Sofia i samtliga. Lätt.
Bara för att knäcka henne ställde jag mig upp i en av dem och spurtade förbi mitt i backen. Där fick hon så hon teg, för hon springer ifrån mig hur lätt som helst när vi tränar löpning. Efter det här inlägget lär det ske oftare framöver.
Så idag är jag familjens King Of The Mountains.
Här stoltserar vi framför en backe som jag kallar "Mur de Huy super light and super short". Den är faktiskt brantare i verkligheten än vad bilden ger sken av. Mycket brantare vill jag påstå. Bilden är en slags synvilla. Jag lovar. I den backen hängde jag av Sofia ungefär i mitten.
Skönt att få en egoboost ibland. Synd bara att det blev på min dotters bekostnad. Men jag är säker på att hon bjöd på det. Och som sagt, hon kommer att ge tillbaka i joggingspåret.