Jag är ju en lyckligt lottad man som för fyra år sedan fick en pacemaker inopererad i min kropp. I samband med min stroke upptäcktes att mitt hjärta bara slog vartannat slag, huvudsakligen när jag sov.
Om detta hade jag ingen aning, förutom att jag möjligen de senaste 10 åren känt en allmän trötthet. Men inget som varit direkt störande, alltid skönt att ligga i soffan och TV-zappa.
Tillbaka till cyklingen och min bonk.
Lyckligtvis, vilket jag hade glömt när jag skrev gårdagens blogg, hade jag idag ett besök inbokad hos min pacemakerläkare. Perfekt, vilken tajming att kunna ställa pulsfrågan direkt till en expert.
Men nja, fick inget glasklart svar, kort sagt, hon visste inte. Men hon, läkaren alltså, sa att allt nog var en kombo av många saker. Men hon hade en intressant vinkling. Hon sa att en pacemaker är jättebra men inte perfekt. Om man inte rör på överkroppen tillräckligt mycket så tror pacemakern att man är i viloläge och då ger den kort sagt fan i att hjälpa till.
Min pacemaker stöttar mitt hjärta ungefär 20 %. Hennes förslag var att när jag börjar känna mig lite trött, upp och hoppa och cykla stående en stund och rör mer på överkroppen. Då fattar pacemakern att nu jäddrar måste jag hjälpa till att pumpa runt blodet i kroppen, för nu är killen på G.
Ungefär så funkar det, förklarade hon för mig. Vet inte riktigt om jag köper det helt och hållet, men det var i alla fall en förklaring.
Problemet nu blir väl, om mina teamkompisar i Rynkeby läser detta, att så fort jag reser mig upp på cykeln så sprids ryktet i ledet "kolla, Göran börjar bli trött". Men så är det inte alltid, man kan stå upp av flera skäl, så det så.
Bortsett från det så funkar både pacemaker och hjärta hur bra som helst. Inga problem att träna och cykla till Paris. Bara att ge järnet. Och så avslutade hon med ett Lycka till, hon hade en kollega som cyklat med Rynkeby för några år sedan så hon visste vad det handlar om.
Om du har lust att lära dig lite mer om pacemakers så kommer här en kort amatörmässig pacemakerskola. Jag har även i produktportföljen Görans strokeskola. Den hittar du om du bläddrar dig tillbaka bland mina inlägg till 29/3 2011 och framåt till avslutningen av skolan 27/5 samma år.
Där finns allt man behöver veta om både stroke och om återhämtning från en sådan och till och med lite musik-"underhållning". Plus känslan när man får beskedet om att en pacemakeroperation är nödvändig.
Görans pacemakerskola.
Så här ser en pacemaker ut:
Här ser du var den är inopererad i kroppen:
Tråden från pacemakern är alltså trädd genom en ådra ända ner i hjärtat och där känner den av hur hjärtat slår och när det inte slår tillräckligt mycket skickar pacemaker ut impulser som hjälper hjärtat att slå korrekt antal slag. Fiffigt va?
Man känner inte av denna PC på något sätt i vardagen. Märks inte, känns inte. Jo, känner man på kroppen utanför PC:n så känner man den såklart.
En PC håller i ungefär 8-12 år. Då måste hela kittet bytas ut i en ny operation.
Man ska inte förvara telefonen i vänster bröstficka. Man kan inte göra magnetröntgen och man får inte gå igenom bågarna vid flygplatserna. Strålningen gör att PM:s batterier laddas ur. Inte bra.
Man får gå bredvid bågarna och bli visiterad manuellt när man flyger. Och så känner de ibland på kroppen att det verkligen sitter något innanför huden.