Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


tisdag, april 07, 2015

En schysst start på veckan

Sedan några år tillbaka använder jag i vardagslag ingen väckarklocka. Jag sover tills jag vaknar, vilket normalt brukar vara mellan kl 6 och 7. Efter en slags psykisk kollaps för rätt många år sedan bestämde jag då tillsammans med en psykolog att ta bort väckarklockan och sova tills jag vaknar.

När allt blev normalt igen så fortsatte jag med det.  Men okey, lika bra att erkänna, det jag just avslöjat, vilket jag inte är särskilt stolt över, är priset man ibland får betala som småföretagare.

Allt går inte alltid som man tänkt och när pressen blir för hård så spricker man. Då öppnas en fallucka under fötterna och man faller i ilfart rätt ner i ett stort svart j-a hål. Tror det kallas helvetet.

Men allt går att övervinna och även detta lilla debacel i livet lyckades jag ta mig igenom.

Det var då, det är historia nu. Idag är idag och vi kan säga lite fint att jag försov mig. Vaknade först vid åttatiden.

Så här mår jag nuförtiden

Så det bidde inget styrkepass på gymmet idag. Inte bra. Men ikväll är det simning igen och då får jag hoppas att polletten trillar ner ordentligt så jag får till det som det ska simmas.

Men arbetsveckan började ändå väldigt trevligt. Det här mailat poppade upp när jag öppnade mailboxen:

Hej, jag vill tacka så mycket för väl utförda körningar under påsk för SOS Church i Stockholm. Vi från Mission SOS och våra gäster är väldigt nöjda med er insats. Trevliga chaufförer och allt gick smidigt.

Med vänliga hälsningar

Det är ju såna här mail som gör att man steppar upp en smula i humöret, även om det känns som evigheter innan veckan är slut och det blir mer cykling med Team Rynkeby.

Som vanligt alltså, bara att bita ihop och kämpa. Bara lite till, som är mitt mantra i uppförsbackarna. Bara lite till, sen är det över. Sen är det nedförsbacke. Om man tänker så blir allt lite lättare.