Körde ett varv runt Edsviken som jag brukar göra när andan faller på. 22 km tämligen kuperat. En del sega backar som frestar på ganska rejält. En bra träningsrunda med andra ord. Kort sagt perfekt för ett snabbt 1-timmespass.
Min nya cykel får mer än godkänt. Samma storlek som min Trek som jag köpte för ganska precis ett år sedan. Ingen värstinghoj, snarare en instegsmodell i aluminium som fick höga betyg i ett test en tidning gjorde.
Nya Bianchin är i samma storlek, som en normal ponny ungefär, också byggd av aluminium. Övriga i teamet har kolfiberhojar, men min storlek görs inte i den modellen.
På cyklarna sitter nya 11-delade Shimano 105. Geometrin på Bianchin jämfört med min Trek är något annorlunda. Styrstammen är några centimeter längre och hela styret sitter lite lägre, alltså en lite mer racigare sittställning.
Kände mig först lite orolig att det inte skulle kännas bekvämt, men hej vad jag bedrog mig. Det kändes faktiskt mycket bättre, på något sätt lite mer naturlig cykelställning. Nu testade jag bara en timme, vi får se hur det känns på längre turer.
Komforten då. Min Trek fick i testet som jag nämnde högsta betyg i komfort, tog upp stötar perfekt och jag har inte haft någon annan uppfattning heller, den har känts skön att åka på.
Bianchin tycker jag är bättre. Testade att köra i små gropar och ojämnheter och jag fick den bestämda uppfattningen att cykeln tog upp stötarna perfekt, kändes minimalt i kroppen.
Den kändes också betydligt stabilare, särskilt när jag stog upp och trampade. Det gick nämligen ovanligt bra att ståcykla, både på platten och uppför. Den känslan har jag inte med Treken.
Växlarna tjoffade i helt perfekt utan mankemang någonstans. Så mitt betyg är väldigt högt. Nu ska sägas att jag har aldrig cyklat på någon värstinghoj, bara på cyklar som kostar runt 15 tusen eller så.
Inte heller har jag provat kolfiber, bara alucyklar. Men de funkar trots allt för mig, de tar mig framåt i alla fall. Fast en schysst kolfiberhoj vore ju inte fel att inneha. Inte fel alls. Ja du vet formeln, N+1.
Så en recension av mig själv också. Tänkte tanken att jag skulle klå mitt tidigare rekord runt Edsviken men det gick inte. Nästan två minuter sämre på 22 km. Ingen big deal så här års, men ändå. Kan eventuellt skylla på att jag tappade vattenflaskan och fick vända om och hämta upp den.
De där löjligt små halvlitersflaskorna är skit, nä de lite större 75 cl-flaskorna ska de vara. Sen får stilpolisen tycka vad den vill. De små fåniga halvliterflaskorna går ju knappt att hålla i för en riktig karl, så bort med dom. Småflaskorna alltså, inte de riktiga karlarna.
Tillbaka till mig. Hela rundan kändes kalasfin, tog backarna utan större problem, även om lungorna hotade att sprängas när jag var uppe på topparna. Jag sa ju det, det här är en perfekt träningsrunda.
I tisdags simmade jag mitt tredje crawlkurstillfälle. Jag hatar att lära mig nya saker. Nej, det gör jag ju inte men jag hatar att det tar sån tid att uppnå acceptabel nivå. Träningen kändes inte alls bra, fick inte till det någonstans.
Armarna vevar som väderkvarnar i vattnet. Det är fel. Benen spretar åt alla möjliga håll och driver mig inte framåt. Det är fel. Höfterna sjunker när jag roterar på armtagen. Det är fel. Jag kommer i otakt med andningen. Det är fel. Allt är fel. FAAAAAAN.
Det hade säkert kännts bättre att vara med tanterna på vattengympan på andra sidan bassängen.
