Vi var sju stycken, varav några från Team Rynkeby Stockholm och några som man säger i hojkretsar, hangarounds.
Vi körde The Rynkeby Style, dvs vi byter inte farthållare stup i kvarten. Inte ens halvtimmesvis. Man ligger där man ligger i klungan, punkt slut. Vilken innebär att det då inte blir några hysteriska farter.
Personligen tycker jag nog det är rätt kul att köra min favvo, Belgisk kedja. När en sån kedja funkar klockrent och gruppen slingrar sig likt en snabb orm efter vägen, jag då är det fan i mig inte långt från att man blir religiös.
Å andra sidan, ligger man som andra, eller tredjepar i Rynkebyfältet, ja då är ju det en rätt behaglig tillvaro.
Stina och My låg och drog mesta delen av turen ut till Svartsjö slott och fikat. Men bara större delen. Jag och Jimmy låg som andrapar och gled lugnt och fint med i streamen. Vi drogs med och pratade och hade trevligt. Har inte pratat med Jimmy tidigare trots att han är med vårt team. Trevlig kille även om han som dansk har en benägenhet att låta som om han inte svalt frukostgröten.
Och njöt gjorde vi, för Stina körde sin traditionella musikutsändning. Dock bara modern listmusik. Inget ZZ Top, inget Rammstein, inget Hep Stars, inget Tages, inget Mozart. Bara dagens moderna topplåtar.
Men det var helt okey, det var riktigt trevligt, så ni som är med i Team Rynkeby Stockholm och eventuellt läser detta, nu paxar jag att cykla i paret bakom Stina på turen till Paris.
Tror att även platsen bakom mig kommer att bli populär eftersom jag inte bara är den äldsta tonåringen i teamet, jag är sannolikt störst rent fysiskt också, vilken innebär ett rejält vindskydd för den som ligger bakom.
Men som sagt, Stina och My drog mesta delen men inte hela. På grund av min gentlemannamässiga uppfostran föreslog jag att jag och Jimmy skulle upp och dra en stund. Varken My eller Stina motsa sig det förslaget. Bara Jimmy knorrade lite. Det här var årspremiär för honom och då blir ju kroppen en smula chockad. Inte undra på att han blev lite trött.
Men vad hände sen? Jo, vi drog till Svartjsö slott där vi intog fika och bulle som sig bör.
Fast på vägen dit hände något som fick mig att ännu en gång tvivla på mänskligheten. Vi cyklade förbi en hästhage, där det stog en kvinna. När vi cyklade förbi skrek hon åt oss att vi inte skulle vara där, vi var äckliga, Ä-C-K-L-I-G-A.
Vad i herrans namn kan hon ha menat med det? Just den sträckan kom ganska många bilar i en strid ström, undrar om de också var äckliga. Vad är det för fel på folk?
Självklart är sponsglajjorna från Bliz med.
Och ser man på, en buff
från StockholmsBuss o SällskapsResor också
Elin och Stina från TR Stockholm
Johannes. Hangaroundmedlem.
Ska klämma Vätternrundan på 9 timmar. Högst.
Gammeldansken Jimmy, TR Stockholm
My och Fredrik. Hangaroundmedlemmar.
Jag vet, alla andra blir bra på bild. Utom jag.
När jag kom hem la jag beslag på vår tvättmaskin. I morgon är det distansträning med Team Rynkeby och självklart måste ju bl.a brallorna med vår storsponsor Nordea var rena och snygga. Och bakteriefria. Några skavsår vill jag då rakt inte få.
