Förra gången kändes det både bra och kul och jag satte som jag tyckte en hyfsat bra varvtid. Då var den bästa tiden när vi körde lagtempo med tre pers i varje lag.
När jag var ung var det alltid lite kymigt att bli slagen av tjejer, att få tjejdäng. Oavsett idrott. Lyckligtvis har jag växt ifrån sånt, både i mitt Rynkebyteam som när jag hojar med Fredrikshof, så vimlar det nämligen av urduktiga tjejer som cyklar ifrån mig som ingenting. Så jag får ju tjejdäng mest hela tiden. Men några spöar jag trots allt. En och annan kille också för den delen.
Fast som jag skrev häromdagen, Team Rynkeby tävlar inte. Bara lite internt på såna här tempoträningar, då vaknar tävlingsjävulen i rätt många, det märks. Det är kul.
Igår var jag ju laddad till tänderna för att slå min tid från förra veckan. Personliga rekord är till för att slås. Alltid.
Som jag berättade häromdagen började jag förberedelserna med att klippa håret rejält så luften genom hjälmhålen inte bromsade farten genom att fastna i kalufsen.
Jag tog bort den där plastskivan i baknavet på cykeln.
Jag tog bara med 1,5 vattenflaskor istället för två stora. Vikten, vikten av lätt vikt ska inte underskattas vid rekordförsök.
Jag hoppade över middagen för att inte väga för mycket och jag värmde upp med att cykla hemifrån in till stan, ca 15 km. Kändes fint.
Om det blev en ny rekordtid? Det kan du fethajja. 23 sekunder bättre på 4 km. Inte dumt.
Men det satt hårt åt. En tjej verkade inte vilja få gubbdäng, så hon blåste om mig vid Tekniska museet. Men va faan, tänkte jag och skruvade upp wattuttaget i benen.
Vid Källhagens Wärdshus var jag ikapp. OCH SEGADE MIG FÖRBI. Men till ingen nytta, hon svarade direkt och då hade mina ben gett upp. FAAAN. Jävla Stina.
Den pinsamma tjejdängstiden är förbi sen länge. Eller inte, när jag tänker efter. Fast nu är det inte pinsamt längre, bara rätt kul att fajtas med någon som är lite bättte. Kille eller tjej, tant eller gubbe spelar mindre roll, det är själva tävlingen som triggar.
Nu är mitt mål på de här träningarna att så många som möjligt ska få gubbdäng. Alltid retar det någon. Eller snarare taggar till stordåd. Hoppas jag.
Idag har jag för övrigt namnsdag. Gåvor kan sändas till StockholmsBuss kontor.