Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


lördag, april 18, 2015

Nu hänger jag ut den skyldige

Den här fina lördagen började med ett väldigt svårt val. Vilken "ensamble", alltså klädutrustning, skulle jag välja. Sånt är viktigare än gemene man tror.

De röd/svarta Fredrikshovbrallorna fick förtroendet att värma nedre delen av kroppen, men tröjan du ser på bilden valdes sedan bort.


Av okänd anledning har jag numera en hygglig samling cykeltröjor och jackor. Valet av jacka föll till slut på en helsvart. Du vet, Knight Rider-stuket. Skitcoolt.


Sen bar det iväg, jag tog bilen trots allt, till Hammarby Sjöstad där dagens samlingspunkt var. Ingen hade en lika ball cykel som jag. Fick många fina och snälla kommentarer om min blogg och att många följer mig under Rynkebyäventyret. Det var kul och värmde gott i ett egohjärta.

Måste snarast fixa två likadana, och snygga, vattenflaskor,
Det där ser ju bedrövligt fult ut.

Vi delade upp oss i tre olika grupper och jag valde min komfortzon lugna gruppen. Lite fegt kanske, men ville inte ta ut mig helt inför söndagens Rynkebyträning.

Hursomhelst så blev vi sju stycken i "min" grupp. Blev uppmanad av Mäster Anders, han i rött på bilden, att vara kökarlen lite då och då, så det blev ändå stundtals ett himla sjå att hänga med i gummibandseffekten. Bra träning, så kan vi säga.

Mäster Anders plus me and my Bliz

Vi trampade runt 75 km innan vi avslutade med en fika. Dessvärre blev det lite av tio små ne..., visst ja, så får man inte skriva längre. Vi var som tio små cyklister, som hoppade av lite här och var på slutet, så kvar blev bara jag, Anders och två tjejer som jag inte vet namnet på. Men trevliga var dom.


Vi satt en stund språkade medan vi drack vårt kaffe. Som du ser slog både Anders och jag på stort och åt BÅDE en bulle och en kaka.

Åter till rubriken. Det är alltså Anders Johansson du ser bredvid mig på bilden. Han är utbildningsansvarig i Fredrikshof och det är han som fick mig att fortsätta cykla när Vätternrundaprojektet var slut i somras. Hade jag inte träffat Anders några månader tidigare hade jag nog sannoligt ställt undan cykeln för gott när Vättern var rundad.

Man kan nästan säga att han har varit min cykelmentor. Han har peppat mig, han har lurat med mig på allehanda turer med likasinnade och han har lärt mig allt jag vet om cykling. Och cykelvård.

Enligt mig en fantastiskt kille. Eller gubbe, han är ju faktiskt sådär 5 år äldre än mig men hänger av mig på två röda om det skulle vara så.

Så enligt mig är det Anders, Mäster Anders, som jag kallar honom, som är den skyldige till att jag nu håller på och förbereder mig inför mitt livs äventyr, cykla till Paris i sommar.