Provet bestod av att testa kläderna ihop med cykeln och våra sponsade glasögon från Blitz. Som en enda enhet. Viktigt att helheten funkar från topp till tå, även om vi ännu inte fått våra tuffa sponsade strumpor från Happy Socks som därmed inte kunde vara med i den här testomgången.
Funderade en stund på att köra lite manligt, dvs med kortbyxor, men insåg att det nog var att riskera hälsan lite väl mycket. Så det blev benvärmare, eller som tjejer kallar det, stay ups.
Körde ett varv runt Edsviken och det kan sammanfattas i ett enda ord. Succé. Folk stog i princip i dubbla led och gav mig stående ovationer. Tyvärr förhindrade det ett nytt hastighetsrekord runt viken. Är det inte tappade vattenflaskor som hindrar nya rekord så är det publikkaos som stör. Man har det allt lite kämpigt, det har man.
Jag måste helt enkelt ha framstått som ett ovanligt stiligt ekipage. Inte undra på att folk var som galna. Våra sponsorer kan därmed vara helt lugna, uppmärksamheten motsvarar till och med mer än vad de bidragit med till Barncancerfonden.
Min uppfattning om cykeln kvarstår. Jag blev nu nästan kär i den. Superhärlig att cykla. Glömde berätta det i min cykelrecension, men jag bytte sadel direkt utan att ens testa den som satt på.
Har jag suttit på min gamla sadel i över 350 mil utan att rumpan blivit förstörd så vill jag inte chansa på ny sadel.
Kläderna satt perfekt, byxpaddingen var mjuk och synnerligen behaglig mot de vitala delarna du vet var.
Nu längtar jag redan till söndag då det är premiärcykling ihop med teamet. Märkligt, jag känner mig som en liten pojke som just fått mina hett önskade julklappar. Visst är det härligt att man kan känna så?!