Sen startar veckans alla styrke- sim- och cykelpass med full styrka igen.
Tisdag morgon ett styrkepass på gymmet och på kvällen blir det crawlkurs.
Onsdag kväll tempoträning med cykel med Team Rynkeby.
Torsdag kväll backträning på egen hand med cykel. Eller möjligen ett pass i gymmet om vädret är åt helsefyr. Eller kanske båda. Å andra sidan gäller TR-regeln, vi cyklar i alla väder. Så det blir backträning. Plus kanske lite styrka också.
Fredag ett lunchpass på gymmet.
Lördag och söndag blir det distansträning med cykeln.
Min fru är inte överlycklig. Men väldigt förstående.
Varför utsätter jag då min gamla kropp för allt detta? Jo, om jag skulle känna den minsta trötthet, mjölksyra i benen, vara totalt utmattad efter varje cyklingsdag ner till Paris så skulle jag aldrig förlåta mig själv att inte ha gjort allt jag någonsin kunnat för att klara påfrestningen.
Att cykla 120 mil på sex dagar är egentligen ruggigt påfrestande. Det har jag listat ut, därför är min träning därefter.
Och skulle jag händelsevis känna trötthet, ha mjölksyra i benen och vara totalt utmattad efter varje cyklingsdag, ja då vet jag att det är som det är, min kropp klarade inte påfrestningen. MEN, jag hade i alla fall inte på något sätt kunnat förbereda mig bättre.
Det är precis som med vilket hantverksjobb som helst, slarvar man med underarbetet så blir slutresultatet bara skit.
Så en sak till. Det är ju så förbaskat kul att träna, ta ut sig maximalt och känna en enorm tillfredsställelse efteråt. Eller?
