Jag - Göran Demnert - äger och driver StockholmsBuss AB sedan maj -89 och SällskapsResor AB sedan feb -05. Har bloggat sedan 2006. Många funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2014. Har sedan dess cyklat Vätternrundan 2014, 2015, 2016 och 2017. Mälaren Runt 2014, 2015 och 2016. Har också cyklat ett antal mindre motionslopp.

Har även cyklat från Malmö till Paris 2015, 2016 och 2017 med Team Rynkeby och ska göra det även 2018.

Gjorde min första Halva Ironman i Pula, Kroatien i september 2016. Gick åt h-e, men var kul ändå. Ett nytt försök i Zell-am-See i augusti 2017. Gick åt fanders en gång till. Nytt försök i Ruegen i september 2018. Man ska aldrig ge upp en dröm.

tisdag, november 08, 2016

En hyllning till mina barn

På söndag är det Fars dag. Egentligen är det ju barnens dag, för utan dom är man ju ingen far.

Jag och kära hustrun har två barn. Det tyckte vi var lagom. Särskilt som våra barn, Marcus och Sofia, är fantastiska barn. De är intelligenta, trevliga, smarta och otroligt sympatiska. Och snälla. Och hjälpsamma. Och snygga.

Min fina barn, Marcus och Sofia. Plus kära hustrun.
OBS. bilden är inte nytagen.

Kan helt enkelt inte tänka mig att det finns bättre barn. Om jag räknar bort mig själv såklart.

Jag och min kära hustru började tidigt med att avla fram våra små telningar. Min ålder när Marcus kom till världen uppgick till blygsamma 23 år.


På sjuttiotalet var det storblommiga tapeter som gällde. Med
oranga inslag. Och förstås polisonger och mustach på killarna.
OBS  bilden är inte nytagen.

 Och när Sofia såg dagens ljus hade jag hunnit bli 27 år och nästan vuxen. Skägget bevisar det.

Alla killar har någon gång odlat helskägg.
OBS bilden är inte nytagen

Min hustru och barnens moder? Hon är ett år äldre än mig.

Det är faktiskt mångt och mycket mina barn som har inspirerat och inspirerar mig till de idrottsliga utmaningar och ibland tokigheter jag kastar mig över i mogen ålder. Det är mina hängivnaste supportar.

Ångar inte en endaste sekund att vi skaffade barn så tidigt. Har dels haft en otrolig glädje tillsammans med dom när dom var små, och nu när de är vuxna och har egna familjen känner jag samma glädje.

Tänk att vi faktiskt nu ställer upp i samma tävlingar, bara det känns som en seger oavsett min egen prestation.

Jag är en lyckligt lottad man och ohyggligt stolt över mina barn.