Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


fredag, mars 23, 2018

En vanlig torsdag bara

Ibland är det roligt att träna. Ibland känns det som jag är på väg till min egen avrättning.

Så kändes det inte igår även om torsdagsträning ofta är en smula jobbigt eftersom vi kör ett tufft spinningpass med Team Rynkeby på sena onsdagskvällar. I onsdags började nedräkningen. 100 dagar kvar till TdP, Team Rynkebys Tour de Paris.




Som lite extra pepp satte vi upp Eiffeltornet bredvid vår Spinningfröken.

Hursomhelst så hade jag ett pass igår med min coach Stina på eftermiddagen efter jobbet. Inte jättemycket traditionell styrka, vi fokuserade på core och balans.

Herrejävlar vad sned jag är i min kropp. Känns som hela vänstersidan saknar stabiliserande muskler. Fruktansvärt frustrerande. Vi analyserade lite och kom fram till att det måste ha uppkommit efter det att min vänstra hälsena smällde av för bortåt 10 år sedan.

Den läkte dessvärre inte ihop korrekt, vissa muskler försvann liksom i vänsterbenet och för att kompensera det så måste hela kroppen använda högersidan mer. Så nu måste jag träna lite mer på den saken också.

Efter det passet hem för intagning av lite energi för att en stund senare åka iväg till veckans simpass med Human Ambition.




Vi var bara fyra killar på det passet. Perfekt. Varsin bana. En av killarna körde rehabsim, han körde bara benspark i en timme. Respekt, säger jag.

En annan kille tränar för Ironman Kalmar, en snabb rackare. Den tredje killen tränar för swimrunloppet Engadin, ett brutal jobbigt lopp. Min dotter Sofia har kört det, så jag vet.

Dessutom hade den killen i somras kört Rockman. Även det ett swimrunlopp bland Norges fjordar. Kan vara det mest jobbiga och brutala swimrunlopp som finns.

Den fjärde killen var jag. Det är alltså den typen av simmare jag tränar med. Klart man blir inspirerad.

Jag nämnde Rockman. Min dotter Sofia har gjort det loppet också. Vill du läsa hennes race report från det loppet kan du göra det HÄR. Ta dig gärna tid och läs det, mycket läsvärt om man gillar utmaningar och hur man kan genomföra dom.

Jag vill så gärna tro att Sofia har fått sitt jävla-anamma och tjocka pannben från mig, men jag tror faktiskt det är tvärtom. Det är hon som inspirerat mig till att ge mig på svåra idrottsliga utmaningar.

Tillbaka till simbassängen. Har inte simmat på två veckor. Var lite oroligt hur mycket jag tappat. Men no danger on the roof, kan ha varit mitt bästa pass ever.

Lätt uppvärming 100 meter, direkt på det 4x25 i fart 1, 2, 3 resp 4. För dig som inte vet är fart 1 superlugnt och 4 är maxfart. 2 och 3 såklart däremellan. Kan ibland vara svårt att hålla ordning på farterna med det gick kalasbra. Helt perfekt om jag ska vara ärlig.

Sedan följde ett oändligt antal längder med bara benspark i Stålmannenposition i de olika farterna. Ni som vet, ni vet. Ni andra får gissa.

Sen följde något som jag aldrig gjort tidigare. Fyra hundringar i fart 1, 2, 3 och 4. Fyra stycken på raken. Jösses. Dessutom skulle det ju gå ganska fort och intensivt.

1:a 2:16, 2:a 2:04, 3:e 1:55, 4:e 1:59. Lite surt att jag tappade på sista, blev trött som bara fan, och gjorde världens sämsta vändning vid 75. Kändes som tiden skulle bli sämre än första, men det blev ju en helt okey tid för mig ändå. Hade jag satt vändningen hade ju det blivit den bästa hundringen av de fyra. Surt sa räven.

Okey för mig alltså, de andra killarna stog ju såklart och hängde vid bassängkanten när jag hade en längd kvar vid varje hundring. Sa ju att det är snabba killar. Och så jag.

En kul kväll, idag har jag träningsvärk i benen och på sidorna på magen. Båda träningarna tog rejält, en härlig känsla.

Idag helvila men i morgon blir det cykling och löpning direkt på det. Sannolikt vann hustrun kampen om vad vi ska göra, så det blir nog cykling på trainern på eftermiddagen.

Ser inte direkt fram mot det, coach Stina anbefaller nämligen två timmar på den och sen direkt ut på lite löpning efter det. Kvarvarande avsnitt av Solsidan räcker inte i två timmar, måste hitta något annan kul att titta på när jag trampar.