Jag - Göran Demnert - äger och driver StockholmsBuss AB sedan maj -89 och SällskapsResor AB sedan feb -05. Har bloggat sedan 2006. Många funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2014. Har sedan dess cyklat Vätternrundan 2014, 2015, 2016 och 2017. Mälaren Runt 2014, 2015 och 2016. Har också cyklat ett antal mindre motionslopp.

Har även cyklat från Malmö till Paris 2015, 2016 och 2017 med Team Rynkeby och ska göra det även 2018.

Gjorde min första Halva Ironman i Pula, Kroatien i september 2016. Gick åt h-e, men var kul ändå. Ett nytt försök i Zell-am-See i augusti 2017. Gick åt fanders en gång till. Nytt försök i Ruegen i september 2018. Man ska aldrig ge upp en dröm.

söndag, april 29, 2018

Göran på triathlonläger. Dag 2. Rekord. Igen.

Ny dag nya möjligheter. Och en underbar natt. För första gången på flera månader sov jag obrutet en hel natt. Så jäkla skönt.

Hade satt klockan på väckning till 06:30 för kl 07 är det antingen yoga, simning i havet eller löpning på programmet. Innan frukost alltså.

När klockan ringde tänkte jag omedelbart, näää, jag hoppar över allt och somnar om. Så då gjorde jag det. Superskönt men sen kände jag mig ändå som en looser som vek ner mig. Varför kände jag så? Det var ju jättebra att verkligen få sova ut.

Nåväl, det blev frukost och kl 09:30 skulle cyklingen starta. Gick ner i god tid för att pyssla om min nya kärlek, cykeln. Den är helt enkelt underbar att cykla på, måste bara säga det.


Känns lite taskigt mot cykeln, ramväskan ser ju helt malplacerad ut på en sån här maskin. Flaskorna är som en enda stor skämskudde. Måste nästan investera i två svarta flaskor, åtminstone två i samma färg.

Kl 9 kom regnet. Cyklingen blev därmed uppskjutet en timme.



När klockan var 10:30 sken solen och himlen var blå. Men det blåste. Rätt hårt.

Samling och uppdelning i fartgrupper. Jag valde den lugna gruppen. Har under de här åren lärt mig att den lugna gruppen i den här församlingen är jämförbart med t.ex Fredrikshofs mellangrupp på gränsen till snabbgrupp.


Samling och genomgång innan take off.

Så for vi iväg mot Petra och lunch. Gick utmärkt. Hängde med fint ända tills det började gå uppför någon mil innan Petra. Då blev jag avhängd. Men det gjorde ingenting för det var anbefallt fri fart för att alla skulle kunna köra i sitt egna tempo, för det gick nu konstant uppför.

Inte nog med det. Stundtals våldsam motvind. Uppför i motvind är inte min starkaste gren. Om man säger så.

Men jag tuggade på så gott det gick. Kändes bra och jag kände mig hyfsat stark. I jämförelse med versionen av mig själv, Göran.2 alltså. Numera är jag en uppgraderad version, Göran.3. Något bättre prestanda faktiskt än 2:an.

Version 4 verkar vara på G, släpps förmodligen om några månader lagom till cyklingen till Paris. Blir spännande att köra den uppdateringen.

En liten men god lunch i Petra. Dock ingen cheesecake vilket nu retar mig ofantligt.




Jag ser allvarlig ut, men inombords var jag på ett strålande humör.
I bakgrunden cykelversionen av Snillen spekulerar.
För dig som funderar på min frisyr, ja, jag har klippt mig.

Sen körde vi hemåt. Som sig bör. Nu stundtals ruggig sidvind.



Bilden här ovanför ska egentligen visa vinden som får flaggorna uppe i bilden att stå rätt ut. Kulingstyrkor i vindbyarna. Kändes dock mer som en konstant vindby. 

Plötsligt när jag tar bilden blir jag utsatt för en Alien Attack från yttre rymden. Läskiga grejer.

När vi närmade oss Alcudia valde Pål den s.k. Vassvägen, för då skulle vi få medvind. Så blev det och jäklar var det gick undan i ungefär 1 mil. Vettetusan om jag cyklat en mil så snabbt någon gång. Vi körde enskilt så ingen draghjälp. Dagens roligaste sträcka. Mer sånt.

Dagens cykling var jobbig men inte jättetuff, var uppe i pulszon 4 i bara 1 minut, resten i 3 resp 2. Men den kändes ändå stundtals som rejält jobbig framförallt i benen. Mina eländiga kycklingben är inte tillräckligt starka. Skitjobbigt.

Men likväl höjdes mitt FTP-värde med ytterligare några snäpp, det känns kul att få ett kvitto på att träning lönar sig. Men jag vill ha upp FTP-nuffran ännu bit innan jag känner mig nöjd.

Mer roliga grejer. Om mig såklart. Det här med VO2-max t.ex. Kul utveckling det senaste halvåret.

Garmins bedömning kan man väl ta med ett stor portion nypa salt, men den borde i alla fall visa utvecklingen hyfsat bra eftersom dom använder samma formel hela tiden.



Men nu börjar jag bli lite orolig. Häromdagen var min konditionsålder 21 år. Idag blev jag ett år yngre. Det kanske är en effekt av att åka på träningsresa med Team Snabbare. (OBS, ej reklamfinansierad åsikt)

Snart är jag nere på min mentala och intellektuella nivå, typ 10-årsåldern.

Träningsdagen avslutades med ett yogapass. Kunde inte ta någon bild, hade fullt sjå att hålla ordning på alla armar och ben. Gud i himmelen så stel jag är. Usch och fy.

Efter passet den dagliga genomgången av Pål och Marika, kollots Pappi och Mammi. Där kunde jag ta en bild. Rätt mysigt och trevligt med den dagliga sammanfattningen i gröngräset.




Hela dagen avslutades med middag på restaurang med delar av gänget.



Tjejen till höger i bild, alltså inte jag, utan hon bredvid, det är Sofia, min dotter. Hon cyklar inte, bara springer, vandrar och för det mesta simmar. Hon är en av simledarna på lägret. Sade han lite stolt.

Han som fotobombar till vänster i bild heter Mattias och han är ansvarig för löpträningen.

Nu dags att sova. I morgon blir det en för mig stor utmaning, Sa Calobra. Hualigen.

Hörs i morrn.