Det här projektet, som syftar till att samla in pengar till Barncancerfonden, blev ett för mig beroendeframkallande projekt. Det har av olika skäl betytt så väldigt mycket för mig så jag ville tagga mig med ett oförstörbart minne.
Snart ska även 2019 dit också
Samtidigt som vi jagar insamlingspengar, så tränar vi också tillsammans för att avsluta projektet med att cykla till Paris på sommaren. Hela vintern har vi kört stenhårt, varje torsdag ett stenhårt spinningpass på 1,5 timmar och varje söndag ett lika stentufft fyspass á la cirkelträning.
30/3 gick vi ut i verkligheten och istället för spinningpass på torsdagar har vi kört ganska hårda intervaller, både på platten och i backe. På söndagar har vi kört distanspass, allt mellan 12-19 mil.
Totalt har vi genomfört 73 gemensamma träningspass sedan starten och många har dessutom tränat extra på egen hand. Vi är helt enkelt redo.
Samtidigt som vi tränat hårt så har vårt team lyckats med att samla in över 2 miljoner kronor sedan starten i slutet av september. Inte illa va?
I helgen smäller startskottet. Här kommer min beskrivning av rutten och de erfarenheter jag fått från tidigare år.
På fredag kväll tar vi nattåget till Malmö, cyklar ner till färjan som tar oss till Travemunde som vi når lördag kväll. Då cyklar vi 7 mil till vår första övernattning.
Vi börjar trippen med lite mörkercykling på kvällen. 7 mil.
På söndag morgon sitter vi på cyklarna igen och klämmer vår första långa etapp, 16 mil. Ingen big deal, alla är fullproppade av adrenalin för det är ju det här vi tränat för. En enkel dag för alla.
En enkel dag, tämligen platt
Dessvärre drabbar oss den hysteriska värmen oss den här dagen enligt prognosen. Vi bör komma till Wolfsburg på eftermiddagen då värmen peakar. Som tur är har jag en kylväst som funkar kanon.
Sedan tuffar vi på. Nästa etapp, till Kassel, bjuder på lite motstånd i form av backar lite här och där. En lång dag. Nu tuffar det till sig och det blir en smula tystare i klungan. Gäller att spara på energin.
Måndag 1/7, 22 mil
Tisdag 2/7 19,5 mil
Onsdag morgon vet jag av erfarenhet att halva gänget absolut inte på några vis vill stiga ur sängen. Kroppen värker, axlar börjar göra ont, nacken värker, låren är sura som citroner. Man vill bara somna om. Om det går, gärna flyga hem.
Detta gäller i första hand de som kanske missat ett och annat träningspass under vintern, men även de vältränade börjar känna att det inte är helt enkelt att cykla långa etapper varje dag.
Men alla kämpar på och kl 8 kommer vi att sitta på cyklarna igen. Såklart.
Onsdag 3/7 21 mil
Onsdagen kanske bjuder på trippens vackraste rutt, vi följer Moseldalen via Koblenz till Trier. Vi startar som du ser med en liten lårväckare och kollar du noga på höjdkurvan så går den hela dagen uppför. Blir nog en oerhört tuff och hård dag. De sista timmarna kräver nog rejäla pannben.
Torsdag 4/7 14 mil
Torsdag kommer kännas som rena sprintpasset, "bara" 14 mil. Vi cyklar igenom ännu ett land, Luxenburg, och kommer så småningom till Verdun.
"Slaget vid Verdun var ett av krigshistoriens längsta och mest blodiga slag under första världskriget vid västfronten. Slaget, som var det tyska kejsardömets första storoffensiv i väster efter den inledande inmarschen i Belgien och nordvästra Frankrike under augusti-september 1914, inleddes av en nio timmar lång förberedande artilleribeskjutning den 21 februari 1916. Först den 18 december samma år var det hela över."
Förhoppningsvis kommer vi dit lite lugnare än de gjorde under världskriget, men nu kommer det sannolikt att börja tullas rejält i förrådet av Voltaren och andra smärtdämpande medel. Rumpor svider också kan jag utlova.
På fredagen blir det lite lugnare cykling igen är det tänkt. Men ett långt pass blir det. Nästan i mål.
Fredag 5/7, 20 mil
Lördag 6/7, 9 mil
Sista etappet får vi börja tidigt, redan vi 6-tiden på morgonen. Vi måste vara vid en speciell plats i Paris kl 14 och innan dess ska vi traditionellt fira vår fantastiska insats med att fota och fira vid Eiffelltornet innan vi beger oss till den magiska platsen dit alla Rynkebyteam från hela Norden samlas. Totalt ca 2000 gulklädda cyklister och tusentals åskådare, familjer och annat löst folk hälsar oss välkomna.
Det är kan jag berätta en magisk upplevelse som gav i alla fall mig ståpäls på armarna. Förra året cyklade vi igenom en mur av hurrande människor, ungefär som du ser på lopp som Tour de France och liknande. Helt galet magiskt.
På kvällen äter vi en gemensam avslutningsmiddag med teamet och på söndag morgon är allt slut. Inga fler gemensamma träningar. Ingenting. En tomhet och saknad skakar om hela kroppen och det känns helt enkelt för jävligt att det är slut.
Men vet du vad? I början av september börjar det om igen med team 2020. Du kan söka redan nu, oavsett var du bor. Det finns team utspridda över hela Sverige.
HÄR går du in och söker till teamet närmast dig. Du kommer inte att ångra dig. Kolla mitt ben på fotot högst upp, då förstår du hur otroligt givande och kul det här är.
Vill du följa mig, mitt team, eller annat team, så går du in HÄR och väljer.
Team Rynkeby-GodMorgon Stockholm 2019