Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


söndag, juni 09, 2019

Halvvättern 2019. Min race report

Ett tufft race i år. Tror jag alla som körde kan verifiera. Blåste ju som bara f**.

Som vanligt körde jag HV med Team Mellanmjölk, en löst sammansatt team med i huvudsak medlemmar från Team Rynkeby och Fredrikshof CK. Vi startade teamet 2015 och gav det namnet Team Mellanmjölk eftersom vi varken var långsamma eller snabba. I år körde vi alltså för femte året.


De tre stolta initiativtagarna till Team Mellanmjölk.
Lena Grundin, Lilla jag, Tina Axenfalk


Vi rullade iväg exakt kl 09:12
Lilla jag längst till höger.


Ursprungligen skulle vi bli 14 som startade, men när vi väl stog i startboxen blev vi bara tio.


Selfietime i startboxen. 1:42 till start.
Jörgen facebookar lite innan start.

Ganska snart efter vi lämnat Motala möttes vi av en stundtals brutal sid- och motvind. Vi tog häng på en större grupp som körde i en bra fart och som gav oss skönt vindskydd. När inte vinden kom från sidan förstås, då fick vi slita.

Det blev för tufft för två i teamet som släppte redan efter 2-3 mil, så nu blev vi plötsligt bara åtta som körde.

Vi som var kvar krigade på så det stog härliga till i vinden. Vi körde rullande tvåpar så alla bidrog till farthållningen. Alla var lika starka så inga större problem med jämn fart så inga luckor att tala om uppstog på hela rundan. Riktigt bra kört av alla i teamet.

Blev ju bättre med vinden när vi klev över Omberg, men så blev det elände och lårmassaker ett tag igen när vi kom ut i slättlandskapet. 

Plötsligt får vi vinden i ryggen och herrejävlar så fint och fort det plötsligt gick. Härligt. Cykling när den är som bäst.

Men säg det roliga som varar för evigt. Snart blandades medvinden med både läbbig sid- som motvind, men vi krigade på som om det vore vår sista dag på jorden.

Vi kände oss mer än nöjda med andra halvan av loppet.
På vår cykelkompetensnivå är det i princip överljudsfart.


Vi tog total 24 minuter rast, 10 minuter i Ödeshög, 4 minuter vid uppsamlingen efter frifartssträckan över Omberg och en tia i sista depån Rök. Det tyckte vi kändes lagom.

Till slut kom vi då äntligen tillbaka till Motala och då kände några av oss lite småkrokiga trots allt.


Mina härliga teamisar såg till att jag som teamets 
road captain fick korsa mållinjen först

Gillar att få medaljer, det är ett slags bevis att man gjort något.




Det blev en rekordrunda för Team Mellanmjölk trots den eländiga vinden och trots att vi bara blev åtta som delade på jobbet. Superkul.






Jakob, Lilla jag, Kjell, Jörgen, Lena, Putte, Peter, Claes

Efter målgången satte vi oss i gröngräset och åt det som bjöds. Ganska smarrigt faktiskt. Kunde såklart inte låta bli att köpa lite extra mellanmål på hemvägen.




Jaha, det var årets Halvvättern det. Nästa vecka blir det Vätternrunda med Team Rynkeby GodMorgon Stockholm.

Kanske, eller rent av troligt, kommer en race report även från den.

En annan kul sak är att en av tjejerna i Team Rynkeby GodMorgon Stockholm, Tina Guri-Elmqvist, idag blev näst snabbaste tjej på årets Halvvättern när hon idag körde med Team lechelonstockholm som gick för en SUB4-tid. Vinden förstörde chansen men 4:10 är inte illa minsann.