Kul var det. Och vacker väg likaså.
Samling i Sollentuna och kl 09 drog vi iväg.
Vi kom inte jättelångt, efter bara några kilometrar fick Lina punktering. Självklart på bakdäcket. Punkor tycks alltid komma på bakdäcken.
Förutom Lina själv stannade jag och Micke för att bistå medan övriga teamet stannade på säker plats längre fram.
Som den gentleman jag är tog jag tag i ärendet och bytte slangen. Självklart tänkte jag på genusfrågan, så innan jag började frågade jag Lina om hon ville byta själv. Hon tog tacksamt och gärna emot min hjälp.
Vi fixade saken föredömligt elegant och snabbt så upp på hojarna och glatt iväg till det väntande gänget.
Vi kom inte långt förrän hennes bakdäck var platt igen. Okey, same procedure as last time, förutom att nu var det Mickes tur att byta.
Jag tar på mig den andra punkan. Vid den första glömde jag kolla insida av däcket om där satt någon sten eller glasbit. Micke kollade nu, och ser man på. En liten sten hade gått igenom och satt kvar.
Med lite MacGivertänk fixade vi saken och vi var snart iväg igen och rullade iväg genom härliga lantliga landskap blandat med vanlig landsväg.
Lantligt och vackert så det förslår, bara några mil utanför storstan.
Plötsligt får vår dragslagschef Tina i klunga två problem med sin sadelstolpe. Den åker ner i botten. Jobbigt läge. Men Rolle fixade saken provisoriskt så det skulle hålla några mil fram till lunchstoppet.
Lunch i Almunge och där fixade Claes, aka Klasse Lillklinga sadelstolpsproblemet helt och hållet.
Bäst att förklara.Vi är 39 cyklister i teamet så vi kör med två klungor och varje klunga har en DLC, draglagschef, som håller jämnt och fint tempo. Längst fram har vi, förutom DLC tre stycken i draglaget medan övriga i klungan ligger i fasta positioner.
Längst bak i varje klunga har vi en grindvakt. Jag ligger allra sist i klunga två och håller koll på alla kycklingar. Båda DLC:arna och båda grindvakterna plus navigatören har radiokommunikation med varandra. Helt underbart att kunna kommunicera på det sättet.
Vi pinnade på rätt bra och nådde till slut Lunda Livs för att ta en snabbfika. Vi var lite avkylda och blöta för under ca 4-5 mil regnade det som bara fan.
Där tänkte jag ta en selfie med våra DLC:ar för de gör ett fantastiskt bra jobb som underlättar för hela teamet.
DLC i klunga 1, Mattias Nyman, har så förbålt svårt att komma med på bild.
Men jag ger inte upp, ger mig f** på att få med hela honom
om det så är det sista jag fotar vid Eiffeltornet i juli.
Här har vi radarparet i klunga 2.
DLC Tina Guri-Elmqvist och lilla jag som sista utpost.
Från Lunda Livs raka spåret de sista knappt fyra milen tillbaka till Sollentuna.
Gissa vad? Ännu en punktering såklart. Nu på Mickes bakdäck, alltså samma Micke som hjälpte till vid Linas båda punkisar.
Tänkte att nu kan Micke det här så jag softade lite i gräset medan han kämpade på med att fixa. Resten av teamet väntade längre fram efter vägen.
Klart punka nr tre måste dokumenteras.
Efter regn kommer sol.
Klart jag ville softa lite i gräset medan Micke jobbade med sitt.
Micke fixade punkisen föredömligt snabbt och snart var vi tillbaka vid startpunkten igen.
Den här rundan körde vi.
Lite småtrött i benen nu. Har varit krasslig hela veckan och inte gjort ett jota träningsmässigt.
Så här ser min träningsstatistik ut för veckan. Ganska enformigt. Nästa vecka blir det fokus på löpning. Och lite simning. Och cykling. Så är det att vara triathlet. Det är liksom fokus på allt.
