Alltså sista dagen på triathlonlägret aka vuxenkollot. Min sista dag i livet hoppas jag ligger minst 23 år fram i tiden. Måste ju hinna med att vara med i veteran-VM i age group 90+ innan allt tar slut. Tror inte konkurrensen är jättestor i den klassen oavsett gren.
Vore ju kul att få klättra högst upp på en prispall någon gång.
Känns lite sorgligt att min vistelse här på Mallis nu är slut. Kom ju nyss
känns det som. Men allting har ett slut trots allt.
Idag blev jag väckt tidigt av väckarklockan för kl 07:00 vankades ett
teknikpass i simning med Ulf Hausman.
Ulf är mannen i röd tröja/jacka
Redan efter första 50:an stog det klart att jag inte simmar
perfekt. WHAT THE F***? Är det möjligt? Det känns ju nästan så. Men okey då, Ulf har väl rätt.
Ulf tipsade om precis samma saker som dotter tillika min
simfröken Sofia säger att jag gör fel. Innebär att dotter Sofia är en grym
simfröken som ser samma saker som den supererfarna f.d landslagssimmaren och numera simcoachen Ulf.
Det är fan i mig respekt för dotra min. Nu blir det lite reklam. Om du vill kolla in vad Sofia kan
erbjuda kan du kolla HÄR. Minsann finns där även ett simläger där både Sofia och Ulf coachar. Kan inte bli bättre.
Tillbaka till mig. Timmen med Ulf var intressant. Fick många tips, det viktigaste var att jag måste sträcka ut mer, ner tidigare med händerna i vattnet, hålla huvudet mer rakt utefter armen som ligger längst fram. Ungefär så. Hann inte mer innan timmen var slut och 775 meter avverkade.
Efter det blev det frukost och sedan började jag packa mina grejer som jag inte kommer använda mer innan jag åker hem i morgon.
Lunchen idag bestog av en glass och en liten, med betoning på liten, Toblerone. Vet, inte bra.
Kl 13 bar det iväg till det som kallas Äventyrssimning, dvs i öppet vatten. Vi cyklade dit.
Kul simning men jättejobbigt. Jag simmade runt en ö och på baksidan av ön var det blåsigt och vågigt och supersvårt för mig att få till det.
Har aldrig simmat i sådana vågor förut och det var lite knepigt. Man jag kom runt i alla fall med hedern i behåll, det tycker jag nog. Som sagt, svårt, lite jobbigt men kul.
Stenigt på stranden gjorde att fossingarna ville gå hem för
det gjorde ont som tusan.
Laddad inför kameran innan jag kastade mig iväg.
Vi simmade runt ön i bakgrunden. Tusen meter blev det.
Många simmade dock ännu längre.
Lika bra att säga det eftersom du antagligen gissar fel,
det är jag som ligger närmast kameran.
Sååå snygg armföring, eller hur?
Landade "i mål" som en strandad valross.
Snyggt simmat om jag får säga det själv.
Vid "målet" stog Marika och Sofia och bjöd på kakor och godis. Suberb service.
När vi cyklat hem tog jag en ömt farväl av min hyrcykel. Som sig bör med en puss. Hen har gjort ett bra jobb med mig trots allt. En punka, well, vad säger man. Dålig stil av cykeln, det tycker jag, särskilt i en nerfart på serpentinvägar, men man får väl acceptera det.
Om jag kommer hit ner någon mer gång ska jag definitivt ha en 11/32-kassett. Minst. Kanske 11/34 vore ändå bättre.
Dagen avslutade vi med en festmiddag med hela gänget. Många åker hem i morgon och lika många nya ansluter till de som stannar här två veckor. Jätteavis på dem.
Som vanligt en bild på middagen. Glömde fota efterrätten. Sorry.
En jättekul vecka som jag är helnöjd med. Har hunnit det jag ville hinna med. Cyklat, sprungit, gymmat, simmat och till och med yogat. Har kört något varje dag, ibland två pass.
Kanske kunde jag kört några pass till. Hade hoppats på några fler havssimningar, men det är mitt eget fel. Prioriterade bort morgonsimningarna till förmån för sömnen, men jag känner mig ändå nöjd med vad jag gjort.
Fan vad det är kul att vara triathlet. Även om jag så här långt bara hunnit bli en halv.