Idag ville jag testa att köra en Halv Ironmancykling, dvs 9 mil, för att känna hur kroppen känns efter en sån runda. Direkt på det ska man ju lubba en halv mara på tävlingen i Pula i september. Ville känna feelingen i kroppen efter 9 mil ensamcykling.
Valde samma runda som loppet Trosatrampen kör. Det loppet går för övrigt 15/5. Började bra. Kändes kanon, benen kändes starka, humöret på topp.
Jag och min kompis jag.
Eftersom jag ville efterlikna tävlingen i Pula så mycket som möjligt tog jag första depåstoppet efter 2,5 mil då jag tryckte i mig den första gelen. Efter nån minut eller två eller tre, upp på sadeln igen.
Depå 1.
Nja, nån "utflyktscykling" hade jag inte tänkt mig.
Trampade på i för mig god fart ytterligare 2,5 mil. Fortfarande kändes allt kalasbra. Blev lite tok med navigatorn som visade några konstiga svängar som jag inte brydde mig om. För säkerhets skull hade jag en riktig cykelkarta med mig. Hade dessutom pluggat in rundan någotsånär i hövve.
Depå 2.
Här svalde jag min andra gel.
Vid mitt andra stopp, Depå 2, hände sig en kul sak. Hade precis placerat cykeln som du ser på bilden och skulle precis sätta mig på en sten för att pusta ut.
Då kommer en bil som stannar vid cykeln. Högerrutan sänks ner och i bilen sitter en äldre herre resp dam.
- hej, säger herrn bakom ratten, är du okey?
- ehh, öhh visst, tänkte bara sätta mig och vila lite och ta lite vatten.
- du har inte ramlat eller så, sa mannen bakom ratten.
- nä då, tänkte bara vila en stund.
- bra, härligt, sa mannen. Ville bara kolla att du är okey, här ser du en gammal landslagscyklist nämligen.
- åh, vad kul, sa jag, Tack snälla, vad gulliga ni är som stannade och kollade.
- ha det bra och cykla försiktigt, sa mannen. Damen gjorde tummen upp, och så körde de iväg.
Ibland blir man allt lite tagen av allt som kan hända under en cykling.
Medan jag fortfarande hade ett stort leende på läpparna hoppade jag upp på min stålponny och red vidare mot solnedgången.
Nu började det gå tungt, vinden började bråka med mig och envisades med att nu blåsa mig rakt i näsan.
Depå 3
Och här sänkte jag den tredje gelen
Sista gelen tog jag i depå 3. Sportdrycken började sina men fortfarande en halv flarra vatten kvar. 2 mil kvar.
Trampade vidare på superfina vägar med lite trafik och till slut var jag hemma igen.
I mål efter 9,6 mil.
När jag kom hem var jag tämligen trött. Tänkte att hur i h-e ska jag kunna springa en halvmara 22 km efter det här? Kändes just då som en omöjlighet.
Tycker ändå det här testet gav mig många svar. Måste absolut cykla smartare än idag. Inte köra första halvan så hårt som jag gjorde. Energiintaget kändes bra, kände mig aldrig tom.
Hade ett något lägre rullsnitt än jag planerat, men close enough. Godkänt. Så jag tycker nog att jag är på rätt väg, mer löpträning förstås, så kommer det att funka fint i Pula. Om jag först klarar simningen såklart.
Nästa cykelpass blir på söndag med Team Rynkeby. En sväng på 14-15 mil säger ryktet.