Jag - Göran Demnert - äger och driver StockholmsBuss AB sedan maj -89 och SällskapsResor AB sedan feb -05. Har bloggat sedan 2006. Många funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2014. Har sedan dess cyklat Vätternrundan 2014, 2015, 2016, 2017 och 2018. Mälaren Runt 2014, 2015 och 2016. Har också cyklat ett antal mindre motionslopp.

Har även cyklat från Malmö till Paris 2015, 2016, 2017 och 2018 med Team Rynkeby och ska göra det även 2019.

Gjorde min första Halva Ironman i Pula, Kroatien i september 2016. Gick åt h-e, men var kul ändå. Ett nytt försök i Zell-am-See i augusti 2017. Gick åt fanders en gång till. Nytt försök i Ruegen i september 2018. Äntligen lyckades jag komma i mål.

tisdag, oktober 04, 2016

Jag har blivit antastad

Plötsligt händer det. Häromdagen stog hustrun och jag på Pressbyrån och skulle köpa ett Reskassakort till mig. Mitt första!

Skulle ju bara in på ett möte vid Centralen, men att ta bilen kändes både onödigt och knepigt med tanke på parkeringsläget. Där kände jag mig som en god och ansvarsfull samhällsmedborgare.

Att cykla kändes heller inte möjligt, att komma genomsvettig till ett viktigt möte kändes inte optimalt.

När jag skulle betala Reskassakortet säger kassatjejen:

"- ska det vara reducerat pris?"

"- eeehh, öhhh, näe" sa jag och fattade ingenting av frågeställningen.

"- jamen det är klart vi ska ha" säger hustrun och ler sitt vackraste leende "-du är ju pensionär nu".

Först stirrade jag bara som en dum kossa på både hustrun och kassatjejen. Pensionärspris? För mig?

Fan vad den smällen tog i magen. Pensionär? Jag? Vart tog livet vägen?

Reducerat pris? Vad fan är det? En omskrivning av Pensionärsrabatt? Har hela jag reducerats som människa nu?



Det var första gången som jag blev antastad som pensionär. Visserligen med erbjudande om lägre pris, men ändå. Whats going on liksom. En omtumlande upplevelse. Obehagligt rent av.

På kvällen gick jag ner i källaren och rev av ett trainerpass för att skaka av mig den obehagliga upplevelsen.

Jag tänker nog fortsätta att ha det här tankesättet. Eller rättare sagt, när jag blir gammal ska jag tänka så.


Är helt säker på att min cykel-läro-mästare, Mäster Anders, Anders Johansson i Fredrikshov tänker likadant. Han är sjuttio och cyklar ifrån både mig och rätt många andra sju dagar i veckan om han vill. Han hojar antingen racer eller mtb i skogen var och varannan dag.

Det är så man håller sig ung och vacker. I varje fall inombords.