Jag - Göran Demnert - äger och driver StockholmsBuss AB sedan maj -89 och SällskapsResor AB sedan feb -05. Har bloggat sedan 2006. Många funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2014. Har sedan dess cyklat Vätternrundan 2014, 2015, 2016 och 2017. Mälaren Runt 2014, 2015 och 2016. Har också cyklat ett antal mindre motionslopp.

Har även cyklat från Malmö till Paris 2015, 2016 och 2017 med Team Rynkeby och ska göra det även 2018.

Gjorde min första Halva Ironman i Pula, Kroatien i september 2016. Gick åt h-e, men var kul ändå. Ett nytt försök i Zell-am-See i augusti 2017. Gick åt fanders en gång till. Nytt försök i Ruegen i september 2018. Man ska aldrig ge upp en dröm.

onsdag, december 14, 2016

Guuud vad jag är taggad nu

Pyspunkan lagad. Nu är jag taggad till tusen. Så här ligger det till.

När jag fyllde 60 bestämde jag att det var dags att sätta en tatuering på kroppen. Funderade och funderade på vilken typ av taggning jag skulle ha. Ville ha något som betyder något och inte bara en figur vilken som.

Åren gick och det blev ingenting. Men så cyklade jag som bekant till Paris med Team Rynkeby 2015 och då fattade jag ännu en gång beslut att nu j-ar är det dags.

Men icke. Åren gick och jag cyklade till Paris även 2016. Ingenting hände nu heller.

Så plötsligt för några veckor sedan tog jag det slutgiltiga beslutet. Dags att sätta en tatuering. Det fick bli en symbol för min cykling till Paris. Det är upplevelser som verkligen betytt mycket för mig på flera olika plan. Inte underligt att jag nu ska göra det för tredje gången.

Valet föll på Evil Eye Tattoo på Södermalm som fick förtroendet att tagga mig. Tänka sig, det tog fem år från första beslut till genomförande och under tiden hann jag dessutom bli pensionär. Visserligen ännu i full produktion, men ändå.


Killen som ritade bilden efter mina tankar och funderingar är Mange och det var också han som höll i maskinen idag.


När han höll på som bäst kom en av hans kollegor in och tittade. "-Jaha, har du cyklat till Paris?", frågade han utan att veta bakgrunden till bilden. Så uppenbarligen funkar bilden som tänkt.

Så fick jag berätta historien om Team Rynkeby. Han blev imponerad och önskade mig fortsatt lycka till och han sa även att han tycker såna som vi verkligen är värda all respekt. Inte så mycket för cyklingen utan för det vi gör för cancersjuka barn.

Hursomhelst, så här blev det. Som du ser finns plats även för 2017 när det målet är nått.



Känner mig jättenöjd med tatueringen. Exakt som jag hade föreställt mig.

Dessvärre fick jag inte träna i kväll, så jag missade vårt spinningpass Giro4, fas 2. Den med skitjobbiga intervaller.

Trist, för jag har verkligen sett fram mot att börja köra hårt igen efter min lilla förkylning.

Det skulle inte vara bra att få massa svett och duschvatten första dagen. För hela huden är ju liksom sönderstucken och lite känslig innan det läker ihop igen.