Jag - Göran Demnert - äger och driver StockholmsBuss AB sedan maj -89 och SällskapsResor AB sedan feb -05. Har bloggat sedan 2006. Många funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2014. Har sedan dess cyklat Vätternrundan 2014, 2015, 2016 och 2017. Mälaren Runt 2014, 2015 och 2016. Har också cyklat ett antal mindre motionslopp.

Har även cyklat från Malmö till Paris 2015, 2016 och 2017 med Team Rynkeby och ska göra det även 2018.

Gjorde min första Halva Ironman i Pula, Kroatien i september 2016. Gick åt h-e, men var kul ändå. Nu gör jag nytt försök i Zell-am-See i augusti 2017.

söndag, september 17, 2017

Roslagshösten 135 km. Jag höll ihop hela rejset den här gången.

Idag var det min personliga avslutning på cykelsäsongen. Kändes fint. Hängde med hela tiden. Bra avslutning på säsongen.

Gillar att få medaljer, det är kul. 
Fast om du följt mig vet du att det är en som jag särskilt 
längtar efter, HIM-medaljen. Nytt försök på den sker 2018. Det är bestämt nu.

Eventuella kommande cykelturer, hoppas det blir några fler, kommer att rubriceras som grundträning för 2018.

Avslutningen skedde med "mitt eget" Team Mellanmjölk. Kort bakgrund. 2014 bestämde jag, Tina A och Lena G att vi skulle köra vår första Roslagshöst. En tävling arrangerad av Fredrikshofs CK.

Vi var alla lite nybörjare då och tyckte en hastighet mitt emellan lugnt och mellan var ett bra läge, ett rullsnitt typ 26-27 nånting. Vi döpte teamet till Team Mellanmjölk och på första rundan fick vi även med en kille till, Gunnar.

2015 var vi sju som körde. Förra året var vi 18 och i år stog 22 st i ledet vid starten. En salig blandning av folk från både Rynkeby Stockholm och Täby, Fredrikshof och fem st från Team Svea. Plus några "löshästar", kompisar till några. Absolut superkul med ett sånt härligt gäng.

Jag tog på mig rollen som Road Captain och jag annonserade att farten skulle vara nånstans mellan 28-30, en typisk Mellanmjölkshastighet numera när vi blivit en smula bättre cyklister än 2014. Vi skulle dessutom göra korta besök i varje depå. Max 3 minuter förutom vid den "stora" depån i Rimbo, där vi skulle stanna max 10 minuter.

Coolt med en egen startid

Så brakade vi iväg i en anständig fart. Efter 2 mil, vid första depån, släppte två cyklister pga astma och en sviktande cykelform. 20 cyklister kvar.

Snittfarten låg runt 28-29, men såklart stundtals betydligt snabbare farter när det inte var krokigt, backigt och stökigt. För det är det långa sträckor på den här banan. Då jäklar gällde det att hänga i så mjölksyran kokade i låren.

Vi stannade till de där tre minutrarna i de mindre depåern. Vi stannade också några gånger pga växelstrul på någons cykel.

Mr Ego intar den där coola avslappnade stilen i väntan
på att växelstrulet löses. Tina facebookar och Mr Okänd kollar utsikten.
(Foto Gerry Askefalk)

Iväg igen till den "stora" depån i Rimbo. Börjar svida rejält i mina lår nu, intalar mig själv att jag bara inte kan släppa en grupp en gång till, så jag biter i. Pulsen är dock helt under kontroll. För mig är det bevis nog för att det behövs en brutal benträning i vinter. Så här kan vi inte ha det.

Fröken Spinn tätt följd av Mr Ego.
Team Rynkeby Stockholms enda representanter idag.
Fröken Spinn heter Tina och ska vara
Team Stockholms spinningfröken i vinter.
(Foto Gerry Askenfalk)

Den superhärliga depån i Rimbo. Som alltid bemannad
av härliga och glada funktionärer.

Den berömda Mäster Anders Johansson samtalar med en av de härliga
funktionärerna. Tyvärr vet jag inte hans namn.


Mr Ego vilar lite på trappan med Lena, en av grundarna till teamet.
Tina A kunde inte vara med idag pga sjukdom. Väldigt trist.
(Foto Daniel Hizakei Ekdahl)


Man ska inte äta när en paparazzi är i närheten. 
Man blir inte sitt bästa på bilder då.


Tina var uppenbarligen mer hungrig än andra. En bulle i varje hand.


I den här depån fick vi hjälp att fixa den
strulande växeln på en av cyklarna.
(Foto Daniel Hizakei Ekdahl)

Nu hade vi kört hälften, så efter exakt 12 minuters paus, upp på hojarna och iväg till nästa depå och ett kort stopp även där. 

Där tyckte fyra st att det gick en smula långsamt, varav en var en av Rynkeby Stockholms två representanter. Det var inte jag. De bombade iväg i hastigheter runt 35-40. Överkurs för Team Mellanmjölk.

Nu var vi bara 16 cyklister kvar. Next stopp varmkorvdepån några mil bort.


Kö uppstog såklart. Alla ville käka varmkorv.


Gott med korv och saft när hungern och tröttheten sätter in.

Du tror väl inte det här var sista depån? Självklart inte. Men bara ca 15 km kvar kommer den efterlängtade godisdepån.

På vägen dit kände sig fyra cyklister trötta och valde att lägga sig sist i klungan, så nu var vi bara 12 cyklister som gick i rotation. Och jag var en av dom, det kändes skönt att kunna hänga med, för nu hade farten skruvats upp lite. Nu låg vi mest hela tiden över 30 och rullsnittet steg sakta men säkert.

Svåra beslut måste tas på kort tid i godisdepån.
Vilket är godast? Kan jag ta flera?

Efter några minuters stopp brakade vi väg mot målet som till sist nåddes. Vi fick ett rullsnitt på 29,1 enligt min Garmin. Ett perfekt resultat för Team Mellanmjölk.

I målområdet träffade jag minsann på Mannen, Myten, Legenden, Sören Häggkvist, känd från bl.a cykelforumet Vi som älskar landsvägscykling. Nä, det var inte jag som stalkade honom, det har han som kom fram och sa hej. Det var kul att prata på riktigt med honom.

En stilig karl, Sören, nästan lika lång som jag.

Tack för idag, Team Mellanmjölk. En härlig runda blev det.

På bilden saknas fler från teamet. Vet inte vart dom tog vägen.
Visst är det ändå superkul att cykla i grupp?!

Stort tack från mig till Fredrikshof och kommittén som fixar och trixar för att få ihop det här fina arrangemanget. Men det märktes ändå att det var färre funktionärer ute på vägarna i år.

Ett förlag till förslagslådan inför nästa Roslagsrundor. Skippa första depån efter 2 mil. Den gör ingen jättestor nytta, knappt man är uppvärmd förrän den dyker upp. Men nu sa vi i vårt team, vi stannar till i alla depåer. Så då gjorde vi det.

Till sist. Team Rynkebys mål är ju att samla in pengar till barncancerfonden. Nu är 2017 års projekt stängt och alla team samlade totalt in fantastiska 26 miljoner. Det gör nu Team Rynkeby till Barncancerfondes största bidragsgivare. 

Och jag har varit en yttepytteliten del av detta. Det känns ändå stort i sin litenhet. Ingen kan göra allt, men alla kan göra lite. Det är då man uppnår ett sådant här fantastiskt bra resultat.