Jag - Göran Demnert - äger och driver StockholmsBuss AB sedan maj -89 och SällskapsResor AB sedan feb -05. Har bloggat sedan 2006. Många funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2014. Har sedan dess cyklat Vätternrundan 2014, 2015, 2016 och 2017. Mälaren Runt 2014, 2015 och 2016. Har också cyklat ett antal mindre motionslopp.

Har även cyklat från Malmö till Paris 2015, 2016 och 2017 med Team Rynkeby och ska göra det även 2018.

Gjorde min första Halva Ironman i Pula, Kroatien i september 2016. Gick åt h-e, men var kul ändå. Nu gör jag nytt försök i Zell-am-See i augusti 2017.

måndag, oktober 09, 2017

När pannbenet får tala

Kände mig lite låg idag. Trött som attan. Ingen entusiasm för någonting. Livet kändes lite tungt. Ingen särskild anledning, bara en sån dag. Dessutom regnade det ute. Fan, det står ju löpning på schemat idag.

Efter jobbet satte jag mig i soffan och surfade lite på Fejan. Plötsligt fastnade jag för en artikel som jag inte längre kommer ihåg var jag hittade den.

Ögnade igenom den och fick en liten snyting i magen. Vadå sitta här och tycka synd om mig själv. Artikeln handlade om mental träning. Kollade ut genom fönstret. Det regnade fortfarande. Jag läste lite till av artikeln.

Så kom det korta stycket som satte fart på gubben:


Du kanske inte tror mig, men jag bestämde mig på sittande rumpa att jag skulle ut och springa en halvtimme. Trots att det regnade. Så då gjorde jag det.

Lite överdrivet och fånigt glad kanske, men det
blev trots regnet en rätt skön runda.

Inte nog med att jag gav mig ut, jag sprang den snabbaste rundan någonsin. I alla fall på den här sidan 35-årsstrecket. Och det är ju minst sagt ett tag sedan. Sjukt fett najs asså.

Fick lite beröm av Garmin också.

Så nu är jag tillbaka i soffan igen. Betydligt gladare. Betydligt nöjdare. Betydligt bättre känsla i hela kroppen.

Tänk att så lite kan göra så mycket.

PS: Om du missade mitt andra inlägg idag kan du läsa det HÄR.