Mina lite ospännande memoarer
2024, den långa versionen.
Livet som pensionär tillika HUS (Heltidsproffs Utan Sponsorer) har lufsat på, dessvärre inte i den fart och takt jag velat. Årets första tre månaderna bestod av rehabträning efter en axeloperation. Den blev helt läkt först i månadsskiftet mars/april. Därmed försvann tanken/drömmen om ett sista Ironman 70.3-rejs i Jönköping på sommaren. Bara att bita ihop och flytta drömmen till 2025 istället.
Under april fick jag möjligheten att vara cykelledare under ca 2-3 veckor på Team Snabbares träningsresa på Mallorca. Första veckan var stenkul med roliga cyklingar med roliga, trevliga och likasinnade människor.
I början på andra veckan blev det inte kul. Fick hjärtflimmer och inlagd tre dagar på sjukhus inkl en ablation, dvs elchock för att ”starta om” hjärtat. Blev bra, inga kvarstående men, fick dessutom tumme upp att fortsätta cykla och idrotta som vanligt.
Vi, hustrun och jag, tillbringade hela april på Mallorca hos vår dotter Sofia. Riktigt najs. Som vanligt alltså.
I juni gjorde jag en Ernst, dvs började skrapa och måla alla fönsterluckor på vårt hus. Jaha, då fick sig bicepsmuskeln på den inte opererade sidan en körare så jag fick ont som fasen. Efter några månader upptäcktes att det var en inflammation i muskeln. Pga mediciner jag äter får jag inte äta inflammationsdämpande grejer. Du fattar väl själv, någon simträning var omöjligt igen.
I juni cyklade jag Vätternrundan med Ride of Hope. Funkade hyfsat bra ändå även om jag blev lite slutkörd här och var under rejset men kom i mål tillsammans med hela gänget.
Jag och gruppens ledare, Leif Severin, bestämde att vi båda ska köra även 2025 för då får vi båda 10-årsmedaljen. Varför sluta efter nio gånger när man kan cykla tio. Lite jämnare siffra helt enkelt.
Bestämde efter sommaren att springa Hässelbyloppet 10 km i oktober. Någonting kul att träna inför nu när Ironmanrejsen inte funkar. Tränade löpning hela hösten och genomförde loppet helt okey även om jag missade min målsättning med några minuter. Ville springa på samma antal minuter som min ålder, dvs 73, men kom i mål några år äldre om man säger så.
November och dags för nytt besök hos Sofia på Mallorca där vi stannade precis hela månaden. Härligt är bara förnamnet, men det blev inte så mycket vare sig cykling eller löpning som jag tänkt, men några berg besegrade jag i alla fall på cykeln. Under den traditionella padelmatchen fick jag en muskelbristning i en vad vilket gjorde att även löpträningen fick sättas på paus.
Såklart gjorde jag även den traditionella cyklingen till Petra (en liten by, ingen kvinna) för fika och en cheesecake.
I början av december var inflammationen i armen läkt, men smärtan kvarstod. Nu blev diagnosen artros i axeln. Fick veta att mina axlar inte håller för rejäl simträning som behövs, men jag kan och bör fortsätta med styrke/rehabträning ändå. Därmed goodbye med den flyttade drömmen om Ironman 2025.
Decemberslutet blev ju lite trist, blev sjuk dagen innan julafton så julaftonsfirandet med son och hans familj fick ställas in. Tomtegubbjäv***n åkte dessutom förbi vårt hus så inga paket i år heller. Börjar snart tro att han helt enkelt inte finns. Går ju många rykten om det.
Har tränat 286 pass, vilket är det näst sämsta sedan jag började notera sånt 2014. Cyklat utomhus blygsamma 304 mil och 183 mil på trainern. Mitt mål var 500 utemil, men jag var nästan nära med fuskmail på trainern inräknat. Hur många mil jag sprungit vet jag inte och inte heller hur många kilo jag lyft.
Nu ska jag fundera lite vad för idrottsliga utmaningar jag ska hitta att roa mig med 2025. Vätternrundan är redan bokad, gärna Hässelbyloppet en gång till och varför inte en halvmara, Stockholm Half Marathon känns ju då lite lockande. Bara en ny tanke än så länge. Kan ju bli en formidabel present till mig själv eftersom jag just den dagen fyller 74 år. Den som äter lever får se helt enkelt.
Roligt att du hängt med mig på mina äventyr, hoppas du fortsätter göra det, det ger mig ännu lite mer motivation att fortsätta att träna för jag vill fortsätta att ha kul.
