Nåväl, tanken med en sådan publikation måste väl ändå vara att locka, reta sinnena och få lust att upptäcka nya saker och miljöer.
Men, och det är här det kommer, skyltfönstret, vilken katastrof. Med skyltfönstret menar jag förstasidan. Bilden visar ett oändligt antal bussar i rad i mulet, regntungt och trist väder. Kolla själv:
Massor av människor, som definitivt inte ser ut att ha roligt, tycks leta efter rätt buss. Vem som helst ser att bussbilden är från någon bussterminal och inte visar bussar för roliga och trevliga utflykter. Vilket stolpskott det blev.
Han chefredaktören, f.d radioryttaren Ulo Maasing, brukar ju skriva om branschens taskiga förmåga att fånga resenärer. Och så sätter han en förstasida som enbart lockar till att kastas i soptunnan.
Men om man ändå blundar, tar sats och öppnar publikationen, så är det en ren kopia av branschens andra tidnings motsvarande publikation. En ren kopia.
Återigen ber jag att få återknyta till Maasing som så ofta skriver att bussbranschen är så usel på att förnya sig och göra oväntade saker, att vi är så dåliga på att göra saker som andra inte gör, att vi är så lata och dåliga att vi bara gör det andra gör.
Och så snor han själv ett koncept rakt av från en konkurrent. De är så lika så man kan förledas tro att Maasing kommit över tryckplåtarna från konkurrentens tidning.
Trovärdighet, Ulo, trovärdighet är allt. Du brände rätt mycket av den varan den här gången. Nu kan du skriva betydligt kortare ledare, för vem ska nu tro på vad du skriver?
Trovärdighet, Ulo, trovärdighet är allt. Du brände rätt mycket av den varan den här gången. Nu kan du skriva betydligt kortare ledare, för vem ska nu tro på vad du skriver?