Hon har nu tvingat oss att anlägga en slags hinderbana för att få vardagsmotion. Det är hennes metod.
För att komma in och ut ur mitt rum måste jag kliva över ett hinder på ca 80 cm.
För att komma till och från faxen och kopiatorn måste jag kliva över ytterligare ett hinder, detta på ca 70 cm.
För att komma till Sofias arbetsrum och till toaletten måste jag även där kliva över ett hinder på ca 80 cm.
Om vi vägrar denna hinderbana straffas vi omgående med att fakturor, papper, skor o liknande saker försvinner spårlöst och kanske aldrig mer återfinns.
Jag funderar nu på att rekrytera systrarna Kallur. Jag tror de skulle stormtrivas på vårt kontor.
Dessutom är ju en av dem ihop med en tennisspelare. Skulle inte vara dumt att få lite gratislektioner på arbetstid.