Steget är taget, beslutet är fattat. Det har tagit lång tid, men bilförhållanden är inte att leka med. Efter 10 tusen mil och fyraochetthalvt år har vi vuxit ifrån varandra, min Merca och jag. Känslorna finns inte längre kvar och då är det lika bra att vi går åt var sitt håll.
Många hänsyn måste upp på beslutsbordet när ersättare ska införskaffas. Miljö, plånbok, utseende och känsla är viktiga saker. Och inte minst vad som står på grannarnas uppfarter.
I min närhet finns vanliga nya små löjliga familjeFordar, tvärs över gatan tronar en ännu fånigare Cheva SUV, några nya Volvosar finns här och där, nån BMW, en Mitsubishi SUV. Tunga grejer.
Många voro kallade till mitt slutgiltiga beslutstagande, men endast en skulle återstå.
Ford och VW valdes bort på ett tidigt stadium, mest på grund av att de heter så fult. Skoda dök upp som ett fullgott rebelliskt alternativ, men föll bort pga brist på allmän sexighet plus närområdets bilstandarder.
Merca som alltid långt framme i täten. Även BMW låg och hackade i tätklungan när beslutet närmade sig. Ville liksom inte ge upp i förtid. Volvo gick bort av enda orsaken att det är Sveriges mest sålda bil. Vem vill skylta med att vara en Svenne? Egentligen. Svaret är dock givet: alldeles för många.
Toyota Avensis var länge uppe i ledningen men föll på upploppet pga sitt ganska trista och alldagliga utseende. Ungefär lika sexigt som långkalsonger och strumpbyxor. Präktigt men tråkigt.
Till sist kära vänner, till sist blev det bara en kvar. Let me proudly present:
Många hänsyn måste upp på beslutsbordet när ersättare ska införskaffas. Miljö, plånbok, utseende och känsla är viktiga saker. Och inte minst vad som står på grannarnas uppfarter.
I min närhet finns vanliga nya små löjliga familjeFordar, tvärs över gatan tronar en ännu fånigare Cheva SUV, några nya Volvosar finns här och där, nån BMW, en Mitsubishi SUV. Tunga grejer.
Många voro kallade till mitt slutgiltiga beslutstagande, men endast en skulle återstå.
Ford och VW valdes bort på ett tidigt stadium, mest på grund av att de heter så fult. Skoda dök upp som ett fullgott rebelliskt alternativ, men föll bort pga brist på allmän sexighet plus närområdets bilstandarder.
Merca som alltid långt framme i täten. Även BMW låg och hackade i tätklungan när beslutet närmade sig. Ville liksom inte ge upp i förtid. Volvo gick bort av enda orsaken att det är Sveriges mest sålda bil. Vem vill skylta med att vara en Svenne? Egentligen. Svaret är dock givet: alldeles för många.
Toyota Avensis var länge uppe i ledningen men föll på upploppet pga sitt ganska trista och alldagliga utseende. Ungefär lika sexigt som långkalsonger och strumpbyxor. Präktigt men tråkigt.
Till sist kära vänner, till sist blev det bara en kvar. Let me proudly present:
Det bidde alltså en BMW 520 Touring. Med diesel, samhällstillvänd miljövän som jag numera är. Hur miljövänligt dieselavgaser nu kan vara. Men nu kommer jag alltså att halvera skiten som min bil släpper ut. Det är både ett ansvarsfullt och vuxet steg.BMW:s modell 320d var länge med som ett lite billigare alternativ, men den kändes till sist för liten för min kropp.
En ”riktig” miljöbil med etanol och såna där jobbiga grejer var aldrig ens med i matchen.
Skönt, nu är det jobbiga över. Nu väntar jag bara på leverans någon gång i början av augusti medan gubbsen nere i Tyskland snickrar ihop kärran som jag vill ha den.
BMW klapp-klapp-klapp, BMW klapp-klapp-klapp, BMW klapp-klapp-klapp.