Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit. Skriver numera mest på Facebook och Instagram.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan nio gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. Kanske jag 2025 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


måndag, juni 30, 2008

Strejk. Eller?

Vi närmar oss uppenbarligen en busstrejk i Stockholm. Kommunal har skrivit, ur arbetsgivarögon, ett mycket dyrbart avtal med åtta kommunalägda bussföretag.

Enligt Arbetsgivarna är det avtalet mycket högre än vad övriga branscher fått i löneökningar.

Kommunal kräver nu att bussförarna hos de övriga 500 privata bussbolagen ska få samma löneökning som de åtta kommunala, alltså MER än vad sjuksyrrorna fick efter sin långa och kostsamma strejk.

Jag har sagt det förut och jag säger det igen. Så jävla märkvärdigt är det inte att framföra en buss. Visst, 50 människor bakom ryggen som ska förflyttas mellan A och B. Det kräver sin man. Eller kvinna.

Men som sagt, så jävla märkvärdigt är det inte att köra buss. Sätt dig i en en lokalbuss i Stockholm och du kommer ibland att be för ditt liv. Så illa är det ibland ställt på bussförarfronten.

Inte någonting kan övertyga mig om att det skulle bli bättre om samma idiot till förare får 800 spänn mer i bruttolön.

Jag säger inte att bussförare inte ska få högre lön, jag säger att bussförare rimligen ska ha samma löneökning som de flesta andra människor.

Som jag ser det, den här konflikten är inte en konflikt, det är en maktkamp där facket vill visa att de har makt. Det är riktigt otäckt.