Nu är jag klar. Nu utträder jag ur stokeforskningens yogaprojekt som jag deltagit i sedan i våras. Medicinsk yoga en gång i veckan under ledning av en yogaexpert.
Nu har jag deltagit i alla möten som jag en gång accepterade. Meningen var också att alla skulle göra ett yogapass på ca 30-40 minuter varje dag hemma på egen hand. Det bidde inte riktigt så.
Istället för yoga så har jag fokuserat på fysisk träning vilket på något sätt ändå ger samma resultat, ett inre lugn och en känsla av tillfredsställelse.
Har lite svårt att få ut något genom att sitta i skräddarställning, hålla handflatorna mot varanda, blunda och för sig själv tänka en enda tanke, saaaat nam, saaaaat nam, saaaat nam osv i fem minuter.
I sanningens namn så var passet betydligt mer omväxlande än så, med många fler övningar som passar för rehabilitering av strokepatienter.
Då ger det mig betydligt mer genom att sitta på en bänk på gymmet och dra i ett ändlöst rep. Eller trampa på en maskin tills det svartnar för ögonen. Meningslöst för vissa, meningsfullt för andra. Alla är olika. Allt kan inte passa alla och yoga var ingenting för mig.
Sammanfattningsvis måste jag nog erkänna att jag har varit ett uselt forskningexemplar, men likväl är jag både glad och tacksam för möjligheten till extra rehabilitering, och framförallt att få prova något som jag aldrig tidigare kommit i kontakt med.
