Den här våren, alltid den här jävla våren.
Jag älskar våren, jag älskar när grönskan spirar, värmen stiger liksom humöret. Precis som när jag tittar på min hustru. (kallas att plocka poäng, hon läser det här).
Men så har vi det här som kallas jobb och som förstör hela våren. Plötsligt vaknar alla bussbeställare, dagis, företag, turistgrupper, resebyråer, you name it, plötsligt ska alla boka bussar. Samtidigt.
Man hinner plötsligt ingenting och allting man gör både på fritid och i jobb sker med en stress som inte är hälsosamt. Men vi i bussbranschen tuggar på ändå. Det är ju liksom vårt jobb.
Nu har jag allvarligt börjat fundera på att låta segelbåten stå på land över sommaren. Känner bara en tung ångest och tidspress att få den i sjön om någon vecka eller så. Men vi får se, det finns de i familjen som inte stöder denna fundering.
Men allt blir påverkat av den här förbaskad vårstressen. Ta tennisen igår t.ex. Ledde komfortabelt med 5-1 då något hände igen. En typisk stressreaktion. Tappade fokus på allt och killen jag mötte vände så han ledde med 6-5 och han skulle sedan bara lätt serva hem setet. Han hade ju kommit in i den så kallade zonen.
Men då mina damer och herrar, då blev jag förbannad, tog fram mitt bästa kämpahumör och bröt hans serve blankt. Sedan fortsatte jag krossen och vann tiebreak med hela 7-1. Så, exakt så, ska en slipsten dras när det tar emot lite.
Men nu har jag inte tid att skriva mer. Lönerna ska ju vara klara senast idag och jag har inte ens börjat trots att jag gick upp redan kl 0530 för att hinna med det innan telefonerna börjar brinna.
Tro inte att jag gnäller, jag berättar bara hur saker och ting ligger till.
