Äntligen. Igår kväll tänkte jag bara på mig själv. Struntade i alla måsten och gav mig iväg på en cykeltur. En kort sådan visserligen, men ändå.
Vet inte om jag sagt det förr, men cykling påminner mig alltid om två saker. Segling och utförsåkning med skidor. Kanske det hänger ihop med någon slags frihet, eller fartkänsla, eller att man liksom kämpar med eller mot naturen. Men oavsett om det är cykling, segling eller utförsåkning så är känslan densamma, livet är härligt.
Men tillbaka till gårdagens cykeltur då. Valde en kort tur på 2 mil som jag klämde av på trekvart. Men vilket pass det blev. Stenhårt. Var betydligt tröttare efter de här 45 minuterna än efter min pendlingscykling förra veckan på två gånger 7 mil.
Körde en slags pulsträning uppför alla backar jag stötte på. Riktigt svettigt och jobbigt. Men kul och härligt som sagt.
Men jag tror jag är felbyggd. Felkonstruerad. Jag måste ha fått för små lungor. Är nog därför som jag alltid ända från ungdomsårens fotbollssträningar hatat allt vad uthållighetsträning och pulsträning innebär.
Benen orkar, kroppen orkar, hjärnan både orkar och vill, men lungorna räcker liksom inte till när jag tar ut mig rejält. Kan då knappast andas. Det är väl därför jag inte gillar uppförsbackar där den här felbyggnationen ger sig till känna.
Fick en gratisåkare som svans en liten stund också. Såg honom först några hundra meter framför mig och fick samma känsla som vid segling. Den där måste jag ikapp. Gick väl sådär. Han verkade hålla ungefär samma hastighet som jag.
Men så stannade han plötsligt upp för att dricka. Kanske han sett mig och ville samåka. Han smet upp lite diskret bakom mig efter en liten stund och fick som sagt lite gratisåka. Men sen kom han upp långsides och frågade vart jag skulle. Kändes som han ville att vi skulle fortsätta "gruppcykla". Tyvärr hade jag då kommit till min tänkta vändpunkt så det blev inget av med samcyklingen. Hade annars varit kul. Lite spontant sådär.
Tänkte lite försiktigtvis att gårdagens pass nog var startskottet för Vätternrundan 2015. Lite tidigt kanske du tycker, men om jag ska vara med i en sub11-grupp med Fredrikshofs CK så då gäller det banne mig att ligga i. I så fall måste jag ju förbättra åtets VR-tid med 4,5 timmar dvs typ 30 % snabbare än i år.
Går det verkligen? Låter ju nästan som en omöjlig uppgift. Men. I år hade jag ju väldigt många och långa pauser i depåerna, så bara där går det ju att kapa oceaner av tid. Så kanske det går. Trots allt. Så varför inte försöka? Det är ju en målsättning så god som någon.
Dessutom, alltså dessutom, har jag nåtts av ett rykte att två personer boende på Västkusten ska spöa mig under nästa Vätternrunda. Alltså inte spöa mig fysiskt, men få en bättre sluttid än vad jag kommer att få.
Sånt går naturligtvis inte för sig, så det är lika bra att börja köra stenhård träning redan 11 månader innan loppet.
