Jag - Göran Demnert - äger och driver StockholmsBuss AB sedan maj -89 och SällskapsResor AB sedan feb -05. Har bloggat sedan 2006. Många funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2014. Har sedan dess cyklat Vätternrundan 2014, 2015, 2016, 2017 och 2018. Mälaren Runt 2014, 2015 och 2016. Har också cyklat ett antal mindre motionslopp.

Har även cyklat från Malmö till Paris 2015, 2016, 2017 och 2018 med Team Rynkeby och ska göra det även 2019.

Gjorde min första Halva Ironman i Pula, Kroatien i september 2016. Gick åt h-e, men var kul ändå. Ett nytt försök i Zell-am-See i augusti 2017. Gick åt fanders en gång till. Nytt försök i Ruegen i september 2018. Äntligen lyckades jag komma i mål.

söndag, augusti 28, 2016

Roslagshösten. Min race report

Idag fick jag vara glad igen. Vilket race, vilket arrangemang, vilket team. Top notch rakt igenom.

Let me proudly present, TEAM MELLANMJÖÖÖÖÖÖÖLK.

Jag tar det från början igen då, ifall du inte läst mina tidigare inlägg.

Team Mellanmjölk startades av mig och en tjej som heter Tina. Det är hon som sitter på huk i mitten av bilden. Vi cyklade ihop i Fredrikshofs Nacka/Värmdösektion. Vi skulle köra Roslagshösten 2014 och ville vara fler. Då blev vi 4 st.

Idag startade vi rejset med 17 glada cyklister. De kom från Hovet, Team Rynkeby Täby och Team Rynkeby Stockholm.

Under loppet tillkom en tjej som jag såklart glömt namnet på. Vi cyklade förbi henne och hon frågade om hon fick hänga på. Någon sa ja och plötsligt var hon med. Inga som helst problem, hon hade hojat med Hofet tidigare och var därmed en fullfjädrad gruppcyklist. Hon berättade att hon även läser min blogg. Bara en sån sak ger ju fribiljett in i teamet. (om du läser det här, messa mig så lägger jag till dig på vår teamlista för nästa rejs vi kör)

Lite kul, vid varje depå kom det fram för mig okända människor som berättade att de läser min blogg, och så säger de jättesnälla saker. Skitkul tycker jag, tack så mycket.

Nu börjar vi:

Starten var satt till kl 0930. Grupper släpptes iväg med några minuters mellanrum av en entusiastisk "konferencier". Team Mellanmjölk släpptes iväg runt 10-tiden efter en kort intervju med några av oss.

 Är det inte häftigt? En egen välkomstskylt
vid vår alldelses egna startfålla.

Team Mellanmjölks affärsidé är att ha kul och trevligt och cykla i ett behagligt 28-30 tempo. Blev det så? Nä, inte den här gången heller. Under sista milen flåsade Putte fram att han tänkte hoppa av vid första depån. Då hade vi cyklat 2 mil! Men Putte är en seg och kul kille som inte viker ner sig i första taget. Det vet jag för han var med i Rynkeby Stockholm till Paris i år.

Vid första depån bestämde jag enhälligt som kapten att stoppet fick vara max 60 sekunder. Efter typ 120 sekunder satt alla på cyklarna igen och vi fortsatte.

X
Här skulle en bild publiceras vid första depåstoppet.
Jag glömde i hastigheten att fota.

Sen tror jag nästa depåstopp kom i Rimbo efter ca 6 mil. Tror jag. Men vilken depå! Fullt i klass med Team Rynkebys mellandepåer på vägen till Paris. Här bestämde jag enhälligt att vi skulle stanna i fem minuter.

 Carina och Ser Inte Vem Det Är verkar väldigt hungriga.
Jonas Utan Hår (kapten Team Rynkeby Sthlm 2016) pratar med
Hon Jag Inte Kommer Ihåg Namnet På.


En del av depåbuffén

Nu följer oförskämt många selfies.

 Här har vi världens gladaste Putte.


 Vet Inte Namnet, Mr Ego, Daniel, John, Tina


Rille, världens bästa cykelmeck. 
T.ex under Team Stockholms tur till Paris i somras


 Mannen Utan Hår, Jonas 
visar en halväten smörgås vid Rimbodepån


 Ralph och Tina (igen)


Svärson Jonas. Ser inte ut sådär i verkligheten. Bara nästan.

En av Hofvets hjältar. 
En för mig okänd funktionär i Rimbodepån

Upp på hojarna igen efter några minuter och iväg. Efter någon eller några mil började landskapet att jävlas lite med oss. Nu kom ett jobbigt parti med en oändlig rad av småbackar och knixiga smala och krokiga vägar. Dragspelseffekten i klungan kom som ett brev på posten och det började svida rejält i många lår. Även i mina, och några dumma tankar började cirkulera i skallen, men jag slog bort dom direkt och började tänka positivt.

Här syns tydligt en första antydan till lite
uppsprickning av klungan.
(Foto: Micke Karmalm)

Nu började det också att strula till sig lite mekaniskt. Svärson Jonas fick kedjehopp där kedjan liksom slog knut på sig själv. Ett stökigt och smutsigt räddningsarbete genomfördes av Jonas och Mr Ego. Övriga vilade och tittade förstrött på. Mäster Anders delade dock vänligt ut savetter till oss så våra små handsingar blev rena igen.

X
Här skulle såklart en bild finnas på kedjan med knut på.
Var dock så upptagen att hjälpa till så jag glömde fota. Slarvigt.

Så dunkade vi på igen i ett fortsatt tufft tempo. Vi låg nu en bra bit över 30, närmare 31 i rullsnitt. Vi som skulle ta det lugnt.

Lite hastigt och lustigt dök nästa depå upp, den vid Malmens grustag. Ett snabbt och ett i stort sett demokratiskt beslut togs att köra förbi den depån. Kändes lite taskigt av två skäl. Det ena var att jag vid briefingen innan start sa att vi skulle stanna i alla depåer. Det andra var att det kändes kymigt att liksom oartigt bara blåsa förbi de funktionärer som helt ideellt stått hela dagen i den depån.

Om ni läser det här, f´låt.

Efter några mil dags för ett efterlängtad depåstopp, den i Brottby. Varm korv och lite annat stog på menyn. Absolut hur smarrigt och efterlängtat som helst.

 En för mig okänd Hofvethjälte serverar Lars och Christian.


Jag fick minsann inte ha min korv ifred.


Cyklister är duktiga på att mingla

Efter ytterligare två mil kom nästa depå, min favvodepå, godisdepån. Den ligger lämligt nog vid Skrattbacken. Men innan vi nådde dit fick svärson Jonas ännu ett sånt där jobbigt kedjehopp där kedjan liksom slog knut på sig själv. Fixades nu av Mr Ego, Jonas samt tillskyndande cykelmeck Rille. Övriga, ja du vet vad va. Vilade lite.

Här förbjöds nu Jonas att från och med nu inte växla ner till lilla klingan fram.Han respekterade lämpligt nog beslutet.

Godisdepån. En synnerligen populär depå


Rena godisaffären. Såååå smarrigt.
Jag åt lite för mycket. Erkännes.


 Så här galet glad blev Micke när han såg buffén.
Mr Ego och Lars var dock lite mer återhållsamma. Vi är vana vid godis.

Nu bara 1,5 mil kvar. Nu gavs det så kallade järnet. Kul som attan, för mina lår var nu helt återställda.

Äntligen i mål. Vi är lite oense om rullsnittiden, våra olika Garmins gav olika besked, allt från 30,3 till 30,7. Oavsett vilket, mitt snabbaste lopp någonsin och en otroligt härligt revanch för mitt Mälaren Runt-debacle. Jag är med i matchen igen.

Tack alla 18 som var med i dagens Team Mellanmjölk. Vi var alla helt grymma och inte en enda incident hade vi under loppet. Så jäddrans skönt att cykla med välutbildade cyklister.

Från nu har Tina och jag bestämt att det blir svårt att slå sig in i det här teamet. Vill man vara med måste man genomgå fysiska tester, genomgå tunga och svåra samtal med våra psykologer samt ge Tina och mig varsin fin muta. Svårare än så är det inte.

Nästa Mellanmjölksevent blir sannolikt Halvvättern 2017, jag har redan anmält teamet dit.

En kort sammanfattning av hela arrangemanget då. Ett fantastiskt arrangemang med superhärliga, glada och entusiastiska funktionärer.

Min uppfattning är att det här loppet måste absolut vara ett perfekt lopp för den som vill köra ett längre lopp för första gången. Bara 2-3 mil mellan varje depå. Man behöver ju inte stanna vid varje, men perfekt om man är lite trött. För den erfarne väntar fantastiska och omväxlande vägar, stundtals rejält utmanande.

Kör man hela rundan och avslutar med att cykla genom målbågen får man den här medaljen.

Min tredje Roslagshöstmedalj