Jag - Göran Demnert - äger och driver StockholmsBuss AB sedan maj -89 och SällskapsResor AB sedan feb -05. Har bloggat sedan 2006. Många funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2014. Har sedan dess cyklat Vätternrundan 2014, 2015, 2016 och 2017. Mälaren Runt 2014, 2015 och 2016. Har också cyklat ett antal mindre motionslopp.

Har även cyklat från Malmö till Paris 2015, 2016 och 2017 med Team Rynkeby och ska göra det även 2018.

Gjorde min första Halva Ironman i Pula, Kroatien i september 2016. Gick åt h-e, men var kul ändå. Ett nytt försök i Zell-am-See i augusti 2017. Gick åt fanders en gång till. Nytt försök i Ruegen i september 2018. Man ska aldrig ge upp en dröm.

lördag, maj 13, 2017

Jag är en stor jävla idiot

Exakt så är det. Jag har hål i hövve. Och du behöver inte hålla med, jag vet att det är så. I alla fall idag.

Jag har ju det stora nöjet att vara träningsansvarig för årets Team Rynkeby Stockholm. I det tycker jag det ingår att tjata och gnata om det viktiga att få i sig energi och dryck under hård påfrestning.

Idag hade vi vår första rejäla långdistansare, 15 mil. Självklart hade jag i förebyggande syfte framhållit det extremt viktiga att äta en liten bit var 30:e minut och dricka en slurk var 15:e minut. Minst.

De flesta stoltserade vid kontroll ha hällt i sig massor av flaskor, eller snarare innehållet. Som mest hade någon fått i sig 6 flaskor vatten/sportdryck, och det är ju helt okey, för att inte säga rätt bra.

Vi var 29 cyklister som körde. Då blir man en väldigt lång klunga, så vi delade upp oss i två, och jag cyklade som sisteman i andra klungan.

Passade på att fota när Kapten Jonas gick iväg för att hämta något.

De sista milen kroknade jag rejält, och då hade vi den jobbiga Skålhamravägen söderut kvar. Kände mig i uschligt tillstånd, men ändå vid liv. Min Garmin noterade 900 watt som max i en av de sega motluten där. Så lite krut i kanonerna fanns det ju tydligen. Men mest fanns där bara vått och oanvändbart krut.

Och vet du, när jag kom hem upptäckte jag en helt horribel sak. Allt jag druckit under dagen var 6 dl sportdryck. Haja grejen, 6 dl på 15 jobbiga mil och en "arbetsdag" på nästan 8 timmar. Helt jävla galet. Oförlåtligt. Korkat. Dumt. Dessutom obegripligt med tanke på allt tjat på övriga om det.

Visserligen åt jag energigrejer rätt bra, men det hjälper ju inte om jag går torrt på vätskan. Inte så konstigt att jag blev trött.

Vi körde dessutom rätt fort för att vara Rynkeby så här års. Vissa mil låg vi på 30+ trots krokiga och böljande vägar.

Efter sisådär 7 mil kom vi till Café Drömkåken. Ett rätt fantastiskt ställe som knappt går att beskriva.
Supergoda mackor, pajer och allehanda godsaker serveras.

Det här valde jag. Grillad macka med tomater och mozzarella.
Som efterrätt valde jag en jordgubbs/hallon/blåbärspaj med vaniljsås.
Eller ska skulle nog säga vaniljsås med paj. Om man säger så(s).


Här satt vi och hängde och myste rätt länge.



Nu kommer en hel hoper bilder, mest selfisar, på människor som du bergis inte känner, så om du vill kan du klicka dig vidare, har inte så mycket mer att berätta i text.

 Varmt och mysigt i solen, men pensionärer ska ha en
värmande filt, det är sen gammalt.
Bilden har jag snott av Åsa.


Mr Ego och Mats


Louise, Mr Ego och Åsa


Mr Ego och Tina


 Mr Ego och Jonas, världens bästa Rynkebykapten


 Mr Ego med äkta paret Satu och Niclas


 Johan, Mr Ego, Jörgen


 Mr Ego och Patrik, vår finske SISU-kille som dessutom
håller ordning på teamets ekonomi

Som du på bilderna så är det jäddras mysigt och kul att vara en del av Team Rynkeby. Hela projektet är vansinnigt kul. Vill du ha samma härliga upplevelser som jag ska du ansöka om en plats i något team 2018, det kommer att finnas många team nästa år utspridda över hela landet.

Ansökan hittar du HÄR.

Det var allt jag hade att säga och visa idag. I morgon blir det en ny distansare med teamet, då kör vi ännu en 15-milarunda. Då med generalrepetion av vårt coreteam som sätter upp en förmiddagsdepå med godsaker och sedan en lunchdepå med lunch och andra smarrigheter.