Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


fredag, september 07, 2018

Race day -2

Måste skriva ner vad som hänt och händer inför mitt lopp på söndag. Inte bara för din skull, utan faktiskt mest för mig, så jag kommer ihåg allt längre fram.

Läste en race report häromdagen. Kommer inte ihåg vem som skrev den, men det var en tjej som kom 5:a i VM. Hon inledde så bra med en fråga. När börjar loppet? En jättebra fråga. Börjar det när startskottet går, eller när man vaknar på morgonen, eller när man börjar träna för loppet. Ingen vet exakt egentligen. Det börjar väl när man själv vill att det ska börja.

Mitt lopp började för tre år sedan när jag bestämde att jag vill springa under en Ironmanmålbåge. innan jag far hädan.

Lopp 1 2016 i Pula gick åt fanders, klarade inte simtiden. Lopp 2 i Zell am See gick åt fander. Klantade mig så jag missade cut offen efter halva cykeldelen med fyra fjuttiga minuter.

På söndag gör jag mitt tredje försök, den här gången får Ruegen bli slagfältet. Vi snackar alltså Ironman 70.3.

Torsdag
Vi, dvs jag, min fru Kristina samt dotter Sofia började vår resa i torsdags kl 0600 då vi började vår bilfärd söderöver.

 Blev en del packning, med Cancerdräparen högst upp.
Vi i Team Rynkeby kallar våra cyklar för Cancerdräparna.





18 timmar senare landade vi på hotellet rätt slutkörda.

Fredag
Vaknade pigg och glad. Blev lite uppvaktad av hustru och dotter för just idag fyller jag 67 år.


I present fick jag en låda med 10 chokladsorter, så nu
ska jag har en chokladprovar kväll hemma.

I det här racet jag ska delta i är  det ca 1500 anmälda till start, och jag är en de sju äldsta deltagarna. Vet inte om det är patetiskt eller coolt. Strunt samma, det känns så jäkla härligt pirrigt och spännande och det ska bli så otroligt kul att se hur jag och min kropp klarar utmaningen. Jag har ju tränat väldigt mycket för just det är loppet.

När vi kom ner till frukostmatsalen frågade personalen efter mitt namn. Jag sa det, och svarsrepliken blev "congratulation Mr Demnert, we have a special table for you".


Vårt bord var verkligen speciellt fint uppdukat jämfört med
alla andra bord. Dessutom stog det här kortet mitt på bordet.'

Sedan gick vi ut på stan för att kolla läget och går till registrering för loppet och få alla påsar och lite annat.

Reggad, taggad och klar för race.



Inte så svårt att hitta mitt namn.


Yepp, here it is.





Gick ut på en lång pir för att kolla vattnet. Fick ångest, det blåste så det gick vågor och långa dyningar. Magen knöt ihop sig och jag tänkte att jag vill inte göra det här loppet, simningen kommer att bli för svår.

Men vartefter dagen gick mojnade det och jag fick tillbaka känslan "you can do this". Det var skönt. Väderprognosen lovar bra vindriktning och blygsamma vindar på söndag. Hoppas de inte ljuger.

Vid tog sedan en tur med bilen och körde cykelbanan. Det är en 4,5-milarunda som man kör två gånger.

En jättefin och vacker bana, relativit platt och inga dödsföraktande stigningar. Borde inte ge mig problem. Från bilen kändes det som att man inte ens behöver gå ner på lilla klingan någon gång, så platt kändes den. 

Kändes som banan bara går i alléer.


Dags att sätta ihop cykeln. Tog en liten provtur inne i hotellgaraget. Men va fan, det går inte att växla mellan lilla och stora klingan. Så kan vi inte ha det, även om lillisen antagligen inte kommer att användas jättemånga gånger. Ner gick bra, men tillbaka till storklingan gick inte.




Men lite har jag  allt lärt mig, spände vajern och vips så funkade det klockrent igen. Skönt.

Tog sedan en lugn liten runda på hojen för att hålla igång benen. Allt enligt coach Stinas planläggning för ett perfekt lopp. Riktigt rejält skönt att trampa ur lite lätt under en halvtimme.

Medan mina medresenärer tog en liten siesta började jag göra i ordning mina racepåsar. Mycket att tänka på.

På kvällen gick vi ut för att äta födelsedagsmiddag. Märkligt nog hade både hustrun och dottern glömt sina plånböcker  på hotellet.



Vi bor på ett hotell som ligger precis vid målgången. Bilden är tagen från vårt hotell.


Faktiskt en smula märklig målgång. Som du ser står en klockpelare mitt i
upploppet. Den rundar man på valfri sida för att sedan löpa
de sista metrarn fram och genom målbågen.


Nu är det tack och godnatt för idag. I morgon blir en hektisk och lite spännande dag igen.

Stay tuned, to be continued.