lördag, juni 29, 2013
Badkruka. Inte.
Klart man inte är en badkruka. Säsongspremiär för utomhusbad. Skitkallt. Men som vanligt en skön känsla efteråt.
fredag, juni 28, 2013
Mycket väsen för ingenting
Jaha, så är busstrejken över. Utmärkt. Men herregud, det blev ju rena Kalle Anka-farsen av det hela.
Bussarbetsgivarna lyckades pruta ner lönehöjningen från 1.740:- till 1.732:-. Bra jobbat Jeppson. Åtta spänn fördelat över tre år. Man blir ju som arbetsgivare överlycklig.
Och sen kommunals krav som de fick igenom. Att en arbetsgivare som tar över en ny upphandling ska i möjligaste mån ta över befintlig personal. I möjligaste mån.
Skrivet på ett annat sätt kan en arbetsgivare alltså fortfarande köra över personalen hur de vill, men nu står det i avtalet att de måste tuta först. Sen kör man över dem.
Allt detta besvär för tusentals resenärer som fått lida under strejken för att två parter suttit i en sandlåda och lekt lekar. Skamligt, det är vad det är.
Jag har absolut ingenting emot lönehöjningen, busschaufförerna är värda vartenda öre, och jag har heller inget att invända mot diskussionen om personalövertagande vid upphandlingar.
Vad jag är emot är att de inte strejkat för några stora värden eller principer. Det som överenskommits borde ha kunnat överenskommits över några koppar kaffe utan att demonstrera makt med strejk. Det här snuddar vid ordet maktmissbruk.
Bussarbetsgivarna lyckades pruta ner lönehöjningen från 1.740:- till 1.732:-. Bra jobbat Jeppson. Åtta spänn fördelat över tre år. Man blir ju som arbetsgivare överlycklig.
Och sen kommunals krav som de fick igenom. Att en arbetsgivare som tar över en ny upphandling ska i möjligaste mån ta över befintlig personal. I möjligaste mån.
Skrivet på ett annat sätt kan en arbetsgivare alltså fortfarande köra över personalen hur de vill, men nu står det i avtalet att de måste tuta först. Sen kör man över dem.
Allt detta besvär för tusentals resenärer som fått lida under strejken för att två parter suttit i en sandlåda och lekt lekar. Skamligt, det är vad det är.
Jag har absolut ingenting emot lönehöjningen, busschaufförerna är värda vartenda öre, och jag har heller inget att invända mot diskussionen om personalövertagande vid upphandlingar.
Vad jag är emot är att de inte strejkat för några stora värden eller principer. Det som överenskommits borde ha kunnat överenskommits över några koppar kaffe utan att demonstrera makt med strejk. Det här snuddar vid ordet maktmissbruk.
onsdag, juni 26, 2013
Jobbträning
Delar av kontoret är den här veckan utflyttad till en annan del av världen. Vi kallar den Trosa Training Camp.
Dagen består av morgonträning, dvs lätt löpning/promenad och därefter yoga. Sedan vidtar administrativa kontorssysslor och på eftermiddagen blir det ett styrkepass.
Dagen består av morgonträning, dvs lätt löpning/promenad och därefter yoga. Sedan vidtar administrativa kontorssysslor och på eftermiddagen blir det ett styrkepass.
tisdag, juni 25, 2013
Livet går vidare
Livet består som bekant av både sorg och glädje och mitt i mitt personliga mörker som kom en liten ljusstråle från en kund.
Hej!
Igår kom vi hem från vårt sommarläger och vi vill alla tacka er och speciellt chauffören Micke som var helt otrolig på alla sätt och vis!
Han är social, ödmjuk, flexibel, trevlig, ja allt som ett gäng tonåringar och vi i personalen vill ha!
All cred till Micke och nästa sommar bokar vi gärna er och Micke igen...hälsa honom så gott från Kedjebo-gänget!
Glad midsommar
Klart man blir glad när man får sådana här mail.
Hej!
Igår kom vi hem från vårt sommarläger och vi vill alla tacka er och speciellt chauffören Micke som var helt otrolig på alla sätt och vis!
Han är social, ödmjuk, flexibel, trevlig, ja allt som ett gäng tonåringar och vi i personalen vill ha!
All cred till Micke och nästa sommar bokar vi gärna er och Micke igen...hälsa honom så gott från Kedjebo-gänget!
Glad midsommar
Klart man blir glad när man får sådana här mail.
lördag, juni 22, 2013
När mörkret faller
Ett mörker har fallit över mitt liv. Min mor finns inte längre. Hon drog sitt sista andetag på midsommarafton. Hon skulle fylla 90 i september.
Hon var sjuk en längre tid och i slutet av maj hamnade hon på sjukhus. Efter det gick det fort. Men hon var helt klar i huvudet men hjärtat blev svagare för varje dag.
Dagen innan midsommarafton satt jag, min fru och min syster hos mamma och pratade om när vi barn var små och vi berättade för henne hur tacksamma vi var för alla "Bullerby-somrar" som vi fått uppleva. Lite märkligt tyckte vi nog det var att hon nu berättade exakt hur hon ville ha sin begravning. Det var noga med att vi noterade allt.
Vi skiljdes sedan åt med orden att vi ses i morgon igen. På midsommaraftonens morgon ringer sjukhuset till mig och säger att mor nog inte har långt kvar nu och att de tyckte det vore bra om vi kom. Vi satte oss i bilen och for dit omedelbart och min syster anlände också. Min bror bor i Bryssel och kunde av förklarliga skäl inte komma.
När vi kommer dit är mor inte kontaktbar, hon sover efter att under natten fått morfin mot smärtor i kroppen.
Vi sitter runt henne och läser förstrött i diverse tidningar och plötsligt hör jag en förändring i hennes andning. Min syster och jag tar och håller henne i varsin hand och stryker henne över håret och berättar hur mycket vi älskar henne. På något sätt lever vårt hopp att hon är medveten om att vi är där vid hennes sida och att hon hör vad vi säger.
Så kommer det som vi inte ville skulle komma. Så plötsligt men ändå så väntat. Det oundvikliga. Det sista andetaget.
Mörkret föll över mitt liv och en del av mig själv försvann.
Jag är glad och tacksam att jag fick vara henne nära i hennes sista stund på jorden och jag är glad och tacksam att ha hållit henne stadigt i handen här hon tog steget till den andra sidan.
Jag vidhåller det jag alltid har sagt, stunden vi har på jorden är bara en liten del av livet. En dag kommer jag att åter att få träffa min mor och far. Det är så jag valt att se på döden.
Och vad som än händer så har jag alltid vackra och fina minnen av mina föräldrar som gav mig en uppväxt som jag önskar alla kunde få.
Hon var sjuk en längre tid och i slutet av maj hamnade hon på sjukhus. Efter det gick det fort. Men hon var helt klar i huvudet men hjärtat blev svagare för varje dag.
Dagen innan midsommarafton satt jag, min fru och min syster hos mamma och pratade om när vi barn var små och vi berättade för henne hur tacksamma vi var för alla "Bullerby-somrar" som vi fått uppleva. Lite märkligt tyckte vi nog det var att hon nu berättade exakt hur hon ville ha sin begravning. Det var noga med att vi noterade allt.
Vi skiljdes sedan åt med orden att vi ses i morgon igen. På midsommaraftonens morgon ringer sjukhuset till mig och säger att mor nog inte har långt kvar nu och att de tyckte det vore bra om vi kom. Vi satte oss i bilen och for dit omedelbart och min syster anlände också. Min bror bor i Bryssel och kunde av förklarliga skäl inte komma.
När vi kommer dit är mor inte kontaktbar, hon sover efter att under natten fått morfin mot smärtor i kroppen.
Vi sitter runt henne och läser förstrött i diverse tidningar och plötsligt hör jag en förändring i hennes andning. Min syster och jag tar och håller henne i varsin hand och stryker henne över håret och berättar hur mycket vi älskar henne. På något sätt lever vårt hopp att hon är medveten om att vi är där vid hennes sida och att hon hör vad vi säger.
Så kommer det som vi inte ville skulle komma. Så plötsligt men ändå så väntat. Det oundvikliga. Det sista andetaget.
Mörkret föll över mitt liv och en del av mig själv försvann.
Jag är glad och tacksam att jag fick vara henne nära i hennes sista stund på jorden och jag är glad och tacksam att ha hållit henne stadigt i handen här hon tog steget till den andra sidan.
Jag vidhåller det jag alltid har sagt, stunden vi har på jorden är bara en liten del av livet. En dag kommer jag att åter att få träffa min mor och far. Det är så jag valt att se på döden.
Och vad som än händer så har jag alltid vackra och fina minnen av mina föräldrar som gav mig en uppväxt som jag önskar alla kunde få.
onsdag, juni 19, 2013
Äntligen
I går kväll, som vanligt som en av de absolut sista, pluppades båten i plurret. Den flöt. Herr Vagnförare Kjelle körde med säker hand ner båten till sjösättningsrampen.
Minsann, blev det inte bussförarstrejk igen. Den här gången ska jag inte tycka något i bloggen. Förra gången skrev jag lite om den, men bombades av ilskna mail från tokstollar som trodde jag var chef över landets alla bussar och bussbolag och att det var mitt fel att de inte fick högre löner.
Man kan säga att merparten av de mailen inte var skrivna på ett artigt sätt.
Så den här gången tycker jag ingenting. Bäst att låta kvinnor och män från Kommunal och BuA sköta det hela.
Minsann, blev det inte bussförarstrejk igen. Den här gången ska jag inte tycka något i bloggen. Förra gången skrev jag lite om den, men bombades av ilskna mail från tokstollar som trodde jag var chef över landets alla bussar och bussbolag och att det var mitt fel att de inte fick högre löner.
Man kan säga att merparten av de mailen inte var skrivna på ett artigt sätt.
Så den här gången tycker jag ingenting. Bäst att låta kvinnor och män från Kommunal och BuA sköta det hela.
lördag, juni 15, 2013
Det kom en man genom skorstenen
För ungefär två veckor sedan rasslade det till i skorsten och när dammet lagt sig stod där på kontoret en man som sa:
"-Tjeeeenare mannen, jag heter Niklas Wieslander, jag är Stockholms bästa trafikledare och du äger ju Stockholms bästa bussbolag och jag tänkte att det är ju en kanonkombo, så jag tänkte börja här hos dig idag. Är det okey?"
"-öhh,eeh, ja det tror jag ska gå bra. Då kan du och Eva rådda runt det här så kan jag leka lite med båten och få lite ledigt i sommar, så det går finfint". Sa jag.
"-bra", sa Niklas och satte sig i besöksstolen framför mitt skrivbord.
"-lär mig allt du kan, det lär ju gå ganska fort", fortsatte han med.
Nåja, min bok Allt Jag Vet Om Livet Och Busstrafik är lika tjock som tolv tegelstenar på högkant så vi är liksom inte ens klara med förordet än.
Sen köpte jag lite snabbt ett pyttelitet skrivbord från Ikea, modell barnkammarstorlek, ställde det i ett hörn och på bordet ställde jag dit en lätt begagnad laptop och en telefon och sa "-varsågod och börja, för övrigt har du jouren i kväll".
"-men du", sa Niklas, "-det här funkar ju inte".
Morgonen därpå när han kom till kontoret hade han en 22-tumsskärm under armen.
"-det behövs rejäla grejer vettu, om jag ska kunna planera schysst", sa han och ställde skärmen på bordet. Då fick inte laptopen plats så den fick han ställa på besöksstolen, och så fick jag åka iväg och köpa ett bra och riktigt tangentbord istället.
Några dagar senare drabbades jag av en förmodad fördröjd chockverkan, för i tisdags kväll drabbades min kropp av feber och frossa och jag blev däckad hela onsdagen och torsdagen.
När jag på fredagen kom tillbaka till jobbet drabbades jag av denna syn:
Den Nya Trafikledaren hade tagit över mitt skrivbord.
".- du kan väl sätta dig där", sa han och pekade på hans lilla pytteskrivbord.
Men nu slog jag näven i bordet och berättade för honom att på toaletten har alla sin egen handduk med resp namn i dymotext ovanför.
"-men du Niklas får använda handduken som det står GÄSTER ovanför". Där visade jag allt handlingskraftigt hans plats i vår företagshierarki.
Jag är som Fantomen, hård mot de hårda.
Sen gjorde jag i ordning en kopp kaffe och ställde den på hans bord. Där visade jag Fantomens mjuka sida, snäll mot de snälla.
Såna är vi, Fantomen och jag, hård mot de hårda och snäll mot de snälla.
PS.
Niklas har en lång och gedigen erfarenhet både som turistbussförare och trafikledare. Han kommer närmast från Traveller Buss och har under åren jobbat även hos flera av de andra stora elefanterna i branschen.
"-Tjeeeenare mannen, jag heter Niklas Wieslander, jag är Stockholms bästa trafikledare och du äger ju Stockholms bästa bussbolag och jag tänkte att det är ju en kanonkombo, så jag tänkte börja här hos dig idag. Är det okey?"
"-öhh,eeh, ja det tror jag ska gå bra. Då kan du och Eva rådda runt det här så kan jag leka lite med båten och få lite ledigt i sommar, så det går finfint". Sa jag.
"-bra", sa Niklas och satte sig i besöksstolen framför mitt skrivbord.
"-lär mig allt du kan, det lär ju gå ganska fort", fortsatte han med.
Nåja, min bok Allt Jag Vet Om Livet Och Busstrafik är lika tjock som tolv tegelstenar på högkant så vi är liksom inte ens klara med förordet än.
Sen köpte jag lite snabbt ett pyttelitet skrivbord från Ikea, modell barnkammarstorlek, ställde det i ett hörn och på bordet ställde jag dit en lätt begagnad laptop och en telefon och sa "-varsågod och börja, för övrigt har du jouren i kväll".
"-men du", sa Niklas, "-det här funkar ju inte".
Morgonen därpå när han kom till kontoret hade han en 22-tumsskärm under armen.
"-det behövs rejäla grejer vettu, om jag ska kunna planera schysst", sa han och ställde skärmen på bordet. Då fick inte laptopen plats så den fick han ställa på besöksstolen, och så fick jag åka iväg och köpa ett bra och riktigt tangentbord istället.
Några dagar senare drabbades jag av en förmodad fördröjd chockverkan, för i tisdags kväll drabbades min kropp av feber och frossa och jag blev däckad hela onsdagen och torsdagen.
När jag på fredagen kom tillbaka till jobbet drabbades jag av denna syn:
Den Nya Trafikledaren hade tagit över mitt skrivbord.
".- du kan väl sätta dig där", sa han och pekade på hans lilla pytteskrivbord.
Men nu slog jag näven i bordet och berättade för honom att på toaletten har alla sin egen handduk med resp namn i dymotext ovanför.
"-men du Niklas får använda handduken som det står GÄSTER ovanför". Där visade jag allt handlingskraftigt hans plats i vår företagshierarki.
Jag är som Fantomen, hård mot de hårda.
Sen gjorde jag i ordning en kopp kaffe och ställde den på hans bord. Där visade jag Fantomens mjuka sida, snäll mot de snälla.
Såna är vi, Fantomen och jag, hård mot de hårda och snäll mot de snälla.
PS.
Niklas har en lång och gedigen erfarenhet både som turistbussförare och trafikledare. Han kommer närmast från Traveller Buss och har under åren jobbat även hos flera av de andra stora elefanterna i branschen.
lördag, juni 08, 2013
Vi har utökat kontoret med en mamma
Vår chef för Friskvårdsavdelningen, Reka, har blivit mamma. Hon nedkom igår med två tikar och två hanar.
På bilden har den första lilla krabaten just sett världens ljus, lätt omfamnad av en till synes förvånad mor.
Samtliga mår efter omständigheterna väl, och Reka beräknas återgå i tjänst om ca 8 veckor.
På bilden har den första lilla krabaten just sett världens ljus, lätt omfamnad av en till synes förvånad mor.
Samtliga mår efter omständigheterna väl, och Reka beräknas återgå i tjänst om ca 8 veckor.
torsdag, juni 06, 2013
Jag fick ett underligt mail, kanske så kallat näthat
I går natt skickade någon det här mailet till mig. Själv har jag ingen aning om vem denna anonyma människa är.
01:11 (13 timmar sedan)
 | | |||
Till herr vd:n!
Hej!
Du, Göran Demnert, tycker du fortfarande att bussförare är idioter?
I så fall beräknar jag din IQ till drygt 3, med tanke på att du kan andas (med vissa besvär), och att du är moderat, med tanke på din fruktansvärt positiva människosyn, eller hur?
Det vore trevligt att få veta din åsikt om den möjliga strejk som nu är under uppsegling, tack vare bussarbetsgivarnas negativa inställning till att ge just bussförare en dräglig tillvaro.
Med utmärkt högaktning, i väntan på ett uppriktigt svar
PeO, HDB
Hej!
Du, Göran Demnert, tycker du fortfarande att bussförare är idioter?
I så fall beräknar jag din IQ till drygt 3, med tanke på att du kan andas (med vissa besvär), och att du är moderat, med tanke på din fruktansvärt positiva människosyn, eller hur?
Det vore trevligt att få veta din åsikt om den möjliga strejk som nu är under uppsegling, tack vare bussarbetsgivarnas negativa inställning till att ge just bussförare en dräglig tillvaro.
Med utmärkt högaktning, i väntan på ett uppriktigt svar
PeO, HDB
onsdag, juni 05, 2013
Dom är ju så snabba
De där killarna i 40-45-årsåldern, de är ju så rysligt snabba på tennisbanan. De springer från hörn till hörn som skållade hjortar och verkar aldrig bli trötta. Hopplöst.
Men vad hjälper snabbhet när de möter en 60-plussare i toppform. Gårdagskvällens ungtupp klarade det inte. 6-1, 5-1 till petit moa stod det när timmen var slut.
Sannolikheten är nu relativt stor att jag kravlar mig tillbaka upp i divison sju, men där blir motståndet betydligt tuffare. Förra omgången blev den så tuff så jag ramlade ur, men den här gången, då ska jag minsanna visa de där filurerna att jag också kan lira rätt bra då och då.
Men först måste investeras i nya tennisskor, mina är nu utslitna. Någon sponsor som känner sig manad? Adidas? Puma? Asics? Någon?
Men du, nu fick jag en idé. Hallå Anna Johansson, försäljningschef på Evobus i Vetlanda. Sponsra mig med en buss och ett par fräscha och sköna tennisdojor så kan jag kanske skriva snälla saker om Setrabussar i utbyte.
Men vad hjälper snabbhet när de möter en 60-plussare i toppform. Gårdagskvällens ungtupp klarade det inte. 6-1, 5-1 till petit moa stod det när timmen var slut.
Sannolikheten är nu relativt stor att jag kravlar mig tillbaka upp i divison sju, men där blir motståndet betydligt tuffare. Förra omgången blev den så tuff så jag ramlade ur, men den här gången, då ska jag minsanna visa de där filurerna att jag också kan lira rätt bra då och då.
Men först måste investeras i nya tennisskor, mina är nu utslitna. Någon sponsor som känner sig manad? Adidas? Puma? Asics? Någon?
Men du, nu fick jag en idé. Hallå Anna Johansson, försäljningschef på Evobus i Vetlanda. Sponsra mig med en buss och ett par fräscha och sköna tennisdojor så kan jag kanske skriva snälla saker om Setrabussar i utbyte.
måndag, juni 03, 2013
Stort mediaintresse för oss
Joråsåatt liksom.
Under TV-sändningen av Stockholm Marathon så gled vid TVÅ tillfällen två eleganta bussar förbi i TV-rutan. StockholmsBuss höll sig framme som värsta linslusen.
Inte nog med det. Om man vill kolla resultatlistan så går man in här: http://www.stockholmmarathon.se/start/.
Då får man se en pigg och glad medarbetare korsa mållinjen. Hon slog nytt personbästa på distansen med 30 minuter. Inte illa.
Under TV-sändningen av Stockholm Marathon så gled vid TVÅ tillfällen två eleganta bussar förbi i TV-rutan. StockholmsBuss höll sig framme som värsta linslusen.
Inte nog med det. Om man vill kolla resultatlistan så går man in här: http://www.stockholmmarathon.se/start/.
Då får man se en pigg och glad medarbetare korsa mållinjen. Hon slog nytt personbästa på distansen med 30 minuter. Inte illa.
lördag, juni 01, 2013
Slutrapport personal
Vår snabbaste medarbetare. Man kan inte annat än vara stolt. Men det interna familjerekordet 4,31 innehas av son Marcus.
Hade inte mitt knä gått sönder så hade jag nog knäckt det. Stensäkert.
Heja Sofia
Efter 2 km ser hon pigg ut. Bara lite drygt 4 mil kvar. Men hon är absolut topptränad, så hon fixar det lätt.
Sommarpoesi
100 sommardagar ligger nu framför mig. Idag är det den första.
I morgon är det bara 99 kvar.
fredag, maj 31, 2013
Det är så jäkla kul.....
...... att trycka dit 40-45 åringar i tennis. 6-2, 6-1 säger allt.
Nu kan jag njuta segerns sötma ett tag. Brukar smaka gott.
Nu kan jag njuta segerns sötma ett tag. Brukar smaka gott.
onsdag, maj 29, 2013
Det går inget vidare för oss nu
Rubriken syftar inte på StockholmsBuss, där är det precis tvärtom, dvs fullt ös medvetslös.
Det som känns tungt just nu är att vi privat i min familj nästan prenumererar på ambulansfärder. Igår var det dags igen. Nu var det min mor som fick åka iväg för sjukhusvård. Inget superakut, men hon fyller 90 i september och krafterna börjar ta slut.
Hon bor ensam, men min syster gör dock en nästan omänsklig insats och tar hand om och sköter mor på ett fantastiskt sätt samtidigt som hon jobbar för fullt med sitt jobb.
Mor är inte sjuk, handlar mer om ålderssvaghet. Måste andas med syrgashjälp 24 timmar om dygnet, har lågt blodtryck och för mycket vatten i kroppen. Men nu orkar hon inte ens längre knappt gå på toaletten eller ens förflytta sig själv i lägenheten utan att känna sig totalt urblåst. Ungefär som när du och jag sprungit det fortaste vi kan i 1 km. Så känner sig mor efter fem steg.
Igår var distriktsköterskan hemma hos henne för att se till att hon mår bra, men gjorde bedömningen att sjukhusvård just nu vore det rätta med tanke på mors allmäntillstånd.
Nu får hon behövlig sjukhusvård och vi hoppas att det bara är något enkelt som fått hennes kropp i sådan obalans.
Men visst känns det jobbigt att veta att hon närmar sig slutet. För så är det ju. Livet har sin gång men mor är en kämpe som inte ger upp i första taget. Det är inte så väldigt många som blir 90 år, så bara det bevisar vilken kämpe hon är. Hoppas jag har ärvt de generna.
Det som känns tungt just nu är att vi privat i min familj nästan prenumererar på ambulansfärder. Igår var det dags igen. Nu var det min mor som fick åka iväg för sjukhusvård. Inget superakut, men hon fyller 90 i september och krafterna börjar ta slut.
Hon bor ensam, men min syster gör dock en nästan omänsklig insats och tar hand om och sköter mor på ett fantastiskt sätt samtidigt som hon jobbar för fullt med sitt jobb.
Mor är inte sjuk, handlar mer om ålderssvaghet. Måste andas med syrgashjälp 24 timmar om dygnet, har lågt blodtryck och för mycket vatten i kroppen. Men nu orkar hon inte ens längre knappt gå på toaletten eller ens förflytta sig själv i lägenheten utan att känna sig totalt urblåst. Ungefär som när du och jag sprungit det fortaste vi kan i 1 km. Så känner sig mor efter fem steg.
Igår var distriktsköterskan hemma hos henne för att se till att hon mår bra, men gjorde bedömningen att sjukhusvård just nu vore det rätta med tanke på mors allmäntillstånd.
Nu får hon behövlig sjukhusvård och vi hoppas att det bara är något enkelt som fått hennes kropp i sådan obalans.
Men visst känns det jobbigt att veta att hon närmar sig slutet. För så är det ju. Livet har sin gång men mor är en kämpe som inte ger upp i första taget. Det är inte så väldigt många som blir 90 år, så bara det bevisar vilken kämpe hon är. Hoppas jag har ärvt de generna.
tisdag, maj 28, 2013
Nu är jag orolig. På riktigt.
Förlåt om jag är tjatig, men den där deodoranten som jag köpte häromveckan och som jag rapporterat en del om, är en besvärligt sak.
Det här var en bieffekt av det otrevliga slaget. Men det är okey ändå, det är ju ändå sommar så jag tror inte det märks så mycket.
Det här var en bieffekt av det otrevliga slaget. Men det är okey ändå, det är ju ändå sommar så jag tror inte det märks så mycket.
fredag, maj 24, 2013
Myteriet på Ataleia
Min segelbåt heter Ataleia. Till i år lovade delar av besättningen att verkligen hjälpa till med vårrustningen så att det skulle gå fort och lätt. I gengäld skulle delar av besättningen få låna båten för egna småseglingar under sommaren när kapten lekte landkrabba. Det talades också i höstas om förstärkningspersonal som kunde hjälpa till i utbyte mot egna seglingar.
Nu har delar av besättningen gjort myteri. Låter kaptenen göra allt "dirty work" själv.
Delar av besättningen har istället för båtvård valt att bygga om kök. Förstärkningspersonalen har valt att köpa hus och göra barn.
Som följd av allt detta står nu Ataleia fortfarande kvar på land, nu rätt ensam kvar på uppställningsplatsen bland några andra "har-inte-riktigt-tid-kaptener".
Tänk så konstigt en del människor väljer att prioritera. Kök och barn istället för båtvård.
Nu har delar av besättningen gjort myteri. Låter kaptenen göra allt "dirty work" själv.
Delar av besättningen har istället för båtvård valt att bygga om kök. Förstärkningspersonalen har valt att köpa hus och göra barn.
Som följd av allt detta står nu Ataleia fortfarande kvar på land, nu rätt ensam kvar på uppställningsplatsen bland några andra "har-inte-riktigt-tid-kaptener".
Tänk så konstigt en del människor väljer att prioritera. Kök och barn istället för båtvård.
torsdag, maj 23, 2013
Min bild av Stefan Lövén
Sossarnas kung, Steffe L, har jag lite svårt för. Min bild av honom, som jag enbart fått från media, är att han sitter och hukar bakom en buske, smyger fram till någon moderat, sticker lite på honom och sen snabbt kryper tillbaka bakom busken och gömmer sig igen. Och så sänder han ett meddelande till media, "-allt är Reinfeldts fel".
Så fort det brinner till någonstans, så gör han samma sak. Idag läste jag att han tycker det i princip är Reinfelds fel att det blivit upplopp runt om i stan.
Har lite svårt att hålla med. De nu anhållna upprorsmakarna är mellan 16-20 år gamla. Hälften bor inte ens i närheten av Husby och hälften av dem är redan straffade för andra typer av brott.
Inget missnöjesuppror här inte, bara ett "kul" krig som tidsfördriv. Småungar som hamnat galet i livet.
Känns lite konstigt att hela Husby därmed i media förmedlas som ett förfallet och infekterat område när det i själva verket befolkas av i huvudsak hederliga, skötsamma och vanliga människor. Visserligen väldigt många invandrare, men likväl vanliga människor med drömmar och ambitioner som alla andra.
Men i media dras alla över samma kam. Det är också en sorts brist på människorespekt. Alltså lite av samma stuk som SD för fram.
Så fort det brinner till någonstans, så gör han samma sak. Idag läste jag att han tycker det i princip är Reinfelds fel att det blivit upplopp runt om i stan.
Har lite svårt att hålla med. De nu anhållna upprorsmakarna är mellan 16-20 år gamla. Hälften bor inte ens i närheten av Husby och hälften av dem är redan straffade för andra typer av brott.
Inget missnöjesuppror här inte, bara ett "kul" krig som tidsfördriv. Småungar som hamnat galet i livet.
Känns lite konstigt att hela Husby därmed i media förmedlas som ett förfallet och infekterat område när det i själva verket befolkas av i huvudsak hederliga, skötsamma och vanliga människor. Visserligen väldigt många invandrare, men likväl vanliga människor med drömmar och ambitioner som alla andra.
Men i media dras alla över samma kam. Det är också en sorts brist på människorespekt. Alltså lite av samma stuk som SD för fram.
tisdag, maj 21, 2013
Klippkort på Danderyds sjukhus
Vi har nu skaffat familjeklippkort på DS. Igår var det dags igen för ett besök där. Den här gången var det inte jag, utan min fru som gjorde besöket. Dessvärre tog hon inte huvudentrén utan kom dit via ambulansfärd och akutintaget.
Jag blev lite "avis" för jag har aldrig åkt ambulans. Å andra sidan har jag en gång transporterats till Karolinska sjukhuset med helikopter. Inget slår en helikopterfärd till sjukhus, det ger alltid högsta poäng även om man själv inte kan njuta av färden.
Hustrun råkade ut för något som de så småningom rubricerade som en "liten hjärtinfarkt". Bara så där liksom. Under lunchen på hennes jobb. Utan större förvarningar. Hon mådde lite allmänt pyton när hon gick till jobbet men inget värre än så.
Och så plötsligt efter två tuggor på en smörgås. Ett stort skrämmande tryck över bröstet, svårt att andas. Det gick över efter en liten stund och hon kände sig normal igen. Lyckligtvis fanns där arbetskamrater som ändå ringde ambulans som körde henne till DS. Då mådde hon bra och hon ringde mig under färden med orden: "-bli inte orolig nu, men just nu åker jag ambulans till sjukhuset".
"-jahaja, näe, varför skulle jag bli orolig över det? Åka ambulans gör väl alla lite då och då".
Klart jag blev skraj. Skiträdd helt enkelt.
Hon tränar liksom jag regelbundet, röker inte, lever i stort sett ett hälsosamt liv. Och ändå händer sånt här.
Ännu en gång fick jag en påminnelse hur skört livet är. Från ingenstans, utan minsta förvarning kan allt ta slut.
Det borde vi alla tänka på lite då och då. Att aldrig ta något för givet, att alltid göra det bästa av tiden man har. Låter fjantigt, men när saker händer blir man allt lite skakis.
Hustrun mår nu bra och ska om några timmar få utstå alla möjliga kontroller och kärlkransröntgen så hon får rätt behandling och medicinering. Ingen anledning till oro längre. Livet går vidare.
Jag blev lite "avis" för jag har aldrig åkt ambulans. Å andra sidan har jag en gång transporterats till Karolinska sjukhuset med helikopter. Inget slår en helikopterfärd till sjukhus, det ger alltid högsta poäng även om man själv inte kan njuta av färden.
Hustrun råkade ut för något som de så småningom rubricerade som en "liten hjärtinfarkt". Bara så där liksom. Under lunchen på hennes jobb. Utan större förvarningar. Hon mådde lite allmänt pyton när hon gick till jobbet men inget värre än så.
Och så plötsligt efter två tuggor på en smörgås. Ett stort skrämmande tryck över bröstet, svårt att andas. Det gick över efter en liten stund och hon kände sig normal igen. Lyckligtvis fanns där arbetskamrater som ändå ringde ambulans som körde henne till DS. Då mådde hon bra och hon ringde mig under färden med orden: "-bli inte orolig nu, men just nu åker jag ambulans till sjukhuset".
"-jahaja, näe, varför skulle jag bli orolig över det? Åka ambulans gör väl alla lite då och då".
Klart jag blev skraj. Skiträdd helt enkelt.
Hon tränar liksom jag regelbundet, röker inte, lever i stort sett ett hälsosamt liv. Och ändå händer sånt här.
Ännu en gång fick jag en påminnelse hur skört livet är. Från ingenstans, utan minsta förvarning kan allt ta slut.
Det borde vi alla tänka på lite då och då. Att aldrig ta något för givet, att alltid göra det bästa av tiden man har. Låter fjantigt, men när saker händer blir man allt lite skakis.
Hustrun mår nu bra och ska om några timmar få utstå alla möjliga kontroller och kärlkransröntgen så hon får rätt behandling och medicinering. Ingen anledning till oro längre. Livet går vidare.
måndag, maj 20, 2013
Slutrapport eller Lögn och förbannad dikt
Nu har jag haft min nya deo några dygn och jag skulle enligt reklamen bli mer eller mindre bombad av nedfallande dösnygga änglar.
Icke en enda ängel har landat i min närhet. Förutom min fru förstås, men hon landade för ungefär 40 år sedan, så hon räknas inte in i det här projektet.
Men det är klart, en form av ängel fanns det, kanske den moderna varianten, hon skickade ett mail istället. Det där som jag skrev om i mitt förra inlägg.
Nja, jag är nog trots allt lite tveksam till den där s.k. skönhetsreklamen i TV. Tänk då på alla kvinnliga produkter som visas i rutan. Många lögner blir det om man räknar i hop alla floskler.
Är det inte rent fantastiskt hur mycket pengar som satsas på rena lögner och lurendrejerier. I TV. På bästa sändningstid.
Kusligt nog så noterade jag att gräset i trädgården började växa ohyggligt fort efter att jag gått ut och hämtat morgontidningen. Kan det ha något samband med min nya deo?
Icke en enda ängel har landat i min närhet. Förutom min fru förstås, men hon landade för ungefär 40 år sedan, så hon räknas inte in i det här projektet.
Men det är klart, en form av ängel fanns det, kanske den moderna varianten, hon skickade ett mail istället. Det där som jag skrev om i mitt förra inlägg.
Nja, jag är nog trots allt lite tveksam till den där s.k. skönhetsreklamen i TV. Tänk då på alla kvinnliga produkter som visas i rutan. Många lögner blir det om man räknar i hop alla floskler.
Är det inte rent fantastiskt hur mycket pengar som satsas på rena lögner och lurendrejerier. I TV. På bästa sändningstid.
Kusligt nog så noterade jag att gräset i trädgården började växa ohyggligt fort efter att jag gått ut och hämtat morgontidningen. Kan det ha något samband med min nya deo?
fredag, maj 17, 2013
Snabbt resultat
Herregud. Effekten från nya deon som jag skrev om tidigare idag blev rent av häpnadsväckande.
Ännu så länge ingen ängel som landat, men ett änglaliknade mail kom alldeles nyss. Så här stod det i mailet:
Ännu så länge ingen ängel som landat, men ett änglaliknade mail kom alldeles nyss. Så här stod det i mailet:
Hej Göran!
Vi var så nöjda med Jonas igår! Kändes tryggt att han hade förberett sig så väl. I fortsättningen ska vi nog kolla med er innan vi lägger upp tidschemat för våra utflykter.
Birgitta ........ som var ansvarig för gårdagen vill gärna att Jonas tar körningen till ........ den ......
Önskar er alla en trevlig helg!
Mvh
Gun
Blir man glad eller blir man glad av ett sånt mail? Man blir superglad. Och stolt som en tupp över personalen vi har.
Fullskaletest
Nu. Nu ska vi testa sanningshalten i TV-reklam.
I går inköpte jag nedanstående deodorant. Om man rollar på den under armarna så kommer det enligt reklamen att ramla ner en hel hoper snygga änglar från himlen.
Det fiffiga i är att de landar i omedelbar närhet av deodorantinnehavaren och s.k. ljuv musik mellan innehavaren och änglarna kommer att uppstå.
Min fru är medveten om projektet, men känner sig inte orolig över den eventuella händelseutvecklingen.
Jag premiärrollade i morse. Vi får se vad som händer under dagen.
I går inköpte jag nedanstående deodorant. Om man rollar på den under armarna så kommer det enligt reklamen att ramla ner en hel hoper snygga änglar från himlen.
Det fiffiga i är att de landar i omedelbar närhet av deodorantinnehavaren och s.k. ljuv musik mellan innehavaren och änglarna kommer att uppstå.
Min fru är medveten om projektet, men känner sig inte orolig över den eventuella händelseutvecklingen.
Jag premiärrollade i morse. Vi får se vad som händer under dagen.
onsdag, maj 15, 2013
Kvinnor kan?
Kvinnor kan såklart. Men inte alltid. Igår mötte jag Berit i tennisserien. Hon spelar i regel jättebra, brukade spela tennis tre gånger i veckan. Tjejen är rätt ung, bara 61år, alltså bara en aaaaning yngre än jag och hon har vunnit de flesta matcher hon och jag spelat.
Sen några månader tillbaka lider hon av ont i ett knä, precis som jag. Men hon har inte ont i en fot som jag, hon har heller ingen "golfarmbåge" som jag och hon har ingen pacemaker som jag.
Hon borde således ändå vara lite bättre än jag. Teoretiskt alltså. Men icke i praktiken.
Jag fick äntligen ordning på mitt spel och jag satsade på att lira långa bollar, först till forehandsidan, sedan över med bollsuschlingen till henns backhandsida, och fick hon tillbaka den så blev det en reptilsnabb forehand över på hennes forehandsida. Hon hann inte linka över så fort mellan sidorna. Tough luck, tjejen.
Joråsåatt liksom. Nu ska bara de andra sju filurerna i serien mosas på samma sätt, så är jag snart tillbaka i div 7 igen.
Sen några månader tillbaka lider hon av ont i ett knä, precis som jag. Men hon har inte ont i en fot som jag, hon har heller ingen "golfarmbåge" som jag och hon har ingen pacemaker som jag.
Hon borde således ändå vara lite bättre än jag. Teoretiskt alltså. Men icke i praktiken.
Jag fick äntligen ordning på mitt spel och jag satsade på att lira långa bollar, först till forehandsidan, sedan över med bollsuschlingen till henns backhandsida, och fick hon tillbaka den så blev det en reptilsnabb forehand över på hennes forehandsida. Hon hann inte linka över så fort mellan sidorna. Tough luck, tjejen.
Joråsåatt liksom. Nu ska bara de andra sju filurerna i serien mosas på samma sätt, så är jag snart tillbaka i div 7 igen.
måndag, maj 13, 2013
Å så lite kultur igen
Det var dags för en återsamling i KulturRallyt. Ett besök hos Stadsteatern stod på söndagens program. Den här gången för att kolla West Side Story.
Stycket handlar om, som du säkert redan vet, motsättningar mellan Puertoricaner och Amerikaner, under mitten av 50-talet. Många människor på scen, det sjöngs och dansades.
Men något saknades. Glöden, passionen. De två huvudpersonerna Tony och Maria, saknade i mina ögon all form av utstrålning och dansen såg ibland ut mer som truppgymnastik än dans.
Förställningen var mycket våldsinspirerad och det drällde av rasistiska kommentarer i dialogen.
Men som helhet får pjäsen ändå fullt godkänt av mig.
Som vanligt fullt betyg till pausfikat. Den är gången en kopp the och en slags chokladkaka. Utsikt högt över Plattan vid Sergels Torg. Därifrån hade vi full koll på vilka vi skulle gå till om vi ville avsluta kvällen med lite drogintag. Men det ville vi inte.
Vi hade tur, vi fick platser i logen. Lugnt och fint och med god plats för benen.
Stycket handlar om, som du säkert redan vet, motsättningar mellan Puertoricaner och Amerikaner, under mitten av 50-talet. Många människor på scen, det sjöngs och dansades.
Men något saknades. Glöden, passionen. De två huvudpersonerna Tony och Maria, saknade i mina ögon all form av utstrålning och dansen såg ibland ut mer som truppgymnastik än dans.
Förställningen var mycket våldsinspirerad och det drällde av rasistiska kommentarer i dialogen.
Men som helhet får pjäsen ändå fullt godkänt av mig.
Som vanligt fullt betyg till pausfikat. Den är gången en kopp the och en slags chokladkaka. Utsikt högt över Plattan vid Sergels Torg. Därifrån hade vi full koll på vilka vi skulle gå till om vi ville avsluta kvällen med lite drogintag. Men det ville vi inte.
torsdag, maj 09, 2013
Jag ramlade ur
Det är för j-igt. Klarade mig inte kvar i division 7 i tennisen. Förra omgången sprutade champagnen när jag vann division 8 och kravlade mig upp ett snäpp.
Nu blir det deppvatten istället. Tillbaka till åttan alltså.
Nu måste här analyseras varför det gick som det gick. Måste nog rådfråga både Leif Boork och Niklas Wikegård. De kan sånt.
Men jag tror delvis att det berodde på min fru som alltför många gånger föreslog fel färg på matchtröjorna.
Sen hon fick sparken från det uppdraget gick det bättre. I tisdags kväll valde jag en blå ärmlös funktionströja. Vad hände tror du? Självklart vann jag. Samma sak i söndags, då valde jag en svart. Och vann då också.
Jag borde haft det där obehagliga samtalet med min fru för flera veckor sedan. Då hade nedgraderingen sannolikt inte skett.
Men det är bara att bita ihop, välja rätt färger på tröjan nästa omgång och kämpa mig tillbaka till sjuan.
Nu blir det deppvatten istället. Tillbaka till åttan alltså.
Nu måste här analyseras varför det gick som det gick. Måste nog rådfråga både Leif Boork och Niklas Wikegård. De kan sånt.
Men jag tror delvis att det berodde på min fru som alltför många gånger föreslog fel färg på matchtröjorna.
Sen hon fick sparken från det uppdraget gick det bättre. I tisdags kväll valde jag en blå ärmlös funktionströja. Vad hände tror du? Självklart vann jag. Samma sak i söndags, då valde jag en svart. Och vann då också.
Jag borde haft det där obehagliga samtalet med min fru för flera veckor sedan. Då hade nedgraderingen sannolikt inte skett.
Men det är bara att bita ihop, välja rätt färger på tröjan nästa omgång och kämpa mig tillbaka till sjuan.
onsdag, maj 08, 2013
Tokladdad
Nu jäklar är jag laddad inför långhelgen, det blir ju en sån om man väljer att anse fredagen som vilodag. Nu är jag fulltränad för att i fyra dagar ligga på soffan och zappa fram roliga program på TV:n.
Idag körde jag på lunchen ett tufft s.k. TRX-pass på gymmet. Mannen på bilden är min tränare Tommy. En man i sina bästa år, fulladdad av muskler och smidighet. F.d elitidrottare i både gymnastik och simning. F.d tränare i både gymnastik och simning, även där på elitnivå. Expert på rehabträning. Har en gång sprungit Stockholm Marathon på 2,5 timmar.
Den killen har jag som tränare.
500 spänn för en träningstimme kostar det. Det blir rätt många pengar jag lägger på träning under ett år. Särskilt om man också räknar in själva gymkortet. Och parkeringsavgiften. Och vägtullarna. Å andra sidan vet han nu efter tre års träning tillsammans exakt vad jag tål och exakt vad jag behöver träna på och exakt under året jag bör träna ditten eller datten.
Man kan då fråga sig varför jag betalar så mycket pengar för att träna. Jag har ju ändå nått en bit på mitt åldersträ. Svaret är lika enkelt som varför kvinnor använder en viss typ av hudvårdsprodukter.
Because I´m worth it.
Idag körde jag på lunchen ett tufft s.k. TRX-pass på gymmet. Mannen på bilden är min tränare Tommy. En man i sina bästa år, fulladdad av muskler och smidighet. F.d elitidrottare i både gymnastik och simning. F.d tränare i både gymnastik och simning, även där på elitnivå. Expert på rehabträning. Har en gång sprungit Stockholm Marathon på 2,5 timmar.
Den killen har jag som tränare.
500 spänn för en träningstimme kostar det. Det blir rätt många pengar jag lägger på träning under ett år. Särskilt om man också räknar in själva gymkortet. Och parkeringsavgiften. Och vägtullarna. Å andra sidan vet han nu efter tre års träning tillsammans exakt vad jag tål och exakt vad jag behöver träna på och exakt under året jag bör träna ditten eller datten.
Man kan då fråga sig varför jag betalar så mycket pengar för att träna. Jag har ju ändå nått en bit på mitt åldersträ. Svaret är lika enkelt som varför kvinnor använder en viss typ av hudvårdsprodukter.
Because I´m worth it.
tisdag, maj 07, 2013
Det finns inga blåbär längre
Hockey-VM har onekligen blivit annorlunda de senaste 10 åren. Förr vann Sverige alltid öppningsmatcherna mot "blåbärsnationer" som Tyskland, Schweiz, Österrike, Italien och liknande nationer. Enkla fighter som "vi" vann med 7-0, 12-2, 9-1 osv.
Nu finns inga blåbärsnationer längre. Eller det är klart, Unger och Japan får väl ännu så länge gå under det epititet, med de vanliga hockeynationerna har klivit rejält framåt.
Jag menar torsk mot Schweiz, och bara 2-1 mot Vitryssland är inte kul. Hela hockey-VM känns föralldel inte kul längre. Tänk om det gått inflation i hockey på TV? Man tröttnar helt enkelt.
Nu måste jag jobba lite, det har hänt stora grejer i StockholmsBuss som kommer att ta oss till en ny nivå. Just wait and see.
Nu finns inga blåbärsnationer längre. Eller det är klart, Unger och Japan får väl ännu så länge gå under det epititet, med de vanliga hockeynationerna har klivit rejält framåt.
Jag menar torsk mot Schweiz, och bara 2-1 mot Vitryssland är inte kul. Hela hockey-VM känns föralldel inte kul längre. Tänk om det gått inflation i hockey på TV? Man tröttnar helt enkelt.
Nu måste jag jobba lite, det har hänt stora grejer i StockholmsBuss som kommer att ta oss till en ny nivå. Just wait and see.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)