Jag heter Göran Demnert och är numera heltidsproffs. Endast sponsrad av Pensionsmyndigheten. Kort sagt är jag pensionär. Men möjligen bara på utsidan. Har bloggat sedan 2006, så många tusen funderingar har det blivit.

Började cykla vintern 2013 och har sedan dess cyklat Vätternrundan åtta gånger. Hittills. Har även cyklat till Paris sex gånger med Team Rynkeby Stockholm.

Förutom cykling har jag på ålderns höst fastnat för triathlon. I september 2022 ska jag göra min sjunde start i en halv Ironmandistans. Numera i age group 70-75


tisdag, augusti 19, 2008

Så nära men ändå så långt bort

Min nya bil är klar att hämtas ut. För första gången på nästan 11 år valde jag på denna bil en manuell låda. Bara för att det skulle bli kul att få rycka lite i en växelspak igen.

Men hur kul känns det nu med tanke på att min vänsterfot och underben ända upp till knät är inpackad i hårdplast och där foten är exakt 434 kvadratcentimeter stor.

Svar: Det är inte kul. Det är som att köra bil med de alpina skidpjäxorna på. Det funkar ju inte överhuvudtaget. Shit. Och helvetes jävlar när jag ändå håller på. Shit, shit, shit. Och helvetes jävlar.

Dessutom, vill jag påpeka, jag skulle också nu ta itu med min marginella övervikt. Det funkar ju inte heller. Får väl vända lite fler papper på skrivbordet istället.