Besökte ytterligare ett kulturevenemang i går tillsammans med övrig medlem i KulturRallyt. Vi beskådade rockmusikalen Life Of Bellman i Ulriksdals slottspark. Musikalen är en slags modern tolkning av Bellmans liv.
Men absolut bäst, som jag inte filmade, var när Jan Åström med sin kraftiga stämma körde visa nr 81 ur Fredmans Epistel. Den går så här:
Märk hur' vår skugga, märk Movitz Mon Frere!
Innom et mörker sig slutar,
Hur Guld och Purpur i Skåfveln, den där,
Byts til grus och klutar.
Vinkar Charon från sin brusande älf,
Och tre gånger sen Dödgräfvaren sjelf,
Mer du din drufva ej kryster.
Därföre Movitz kom hjelp mig och hvälf
Grafsten öfver vår Syster.
När han sjöng den fick jag gåshud. Åströms häftiga röst tillsammans med ett glittrande elgitarrskomp med ibland distade höga toner. Whao, det var grejer det.
Helt i klass med hans nästan berömda framförande för några år sedan på restaurang Börsen när han sjöng en rockversion av O helga natt. Samma sak där, hans mäktiga stämma med ett helt fantastiskt arrangemang med en distad elgitarr och ett försiktigt trumkomp. Det var magiskt den gången, då ville jublet och applåderna aldrig ta slut. Då stod folk upp och bara applåderade och jublade hur länge som helst. Jag var där. Magiskt som sagt.
Här ser du ett exempel ur Life Of Bellman även om denna blygsamma film inte på något sätt förmedlar ett liveframträdandes maffiga ljudbild.
