Inte riktigt så dramatiskt var verkligheten, men problem fick vi. Seglingsveckans första dag började härligt, god vind och god fart. Sol och varmt. Men så ändrade vi kurs och fick 10 sekundmeter och jättehöga vågor rakt i nosen. I detta virrvarr valde vi att gå för motor.
Upp och ner, bang, upp och ner, bang osv. Plötsligt i ett litet tricksigt parti med många stenar och grund i närheten upphörde plötsligt motorn att fungera. Lätt men kontrollerad panik utbryter.
Sannolikt har allt studsande på vågorna slagit loss massa skit och slam i bränsletanken med motorstopp som följd. Att byta filter och fixa i denna sjögång var inte att tänka på och att lägga till i någon vik utan motor ännu mindre att tänka på.
Lyckligtvis hade vi storseglet uppe trots att vi gick för motor och det blev nog räddningen. Vi vände och seglade tillbaka mot Trosa. Ett samtal till Sjöassistans löste både problem och oro.
I närheten av Trosa inväntade lite senare en liten båt från Sjöassistans som bogserade in oss till kajen hos ett varv.
Som sagt, det finna ingen anledning till omedelbar oro för mitt och min hustrus välbefinnande. Vi ligger nämligen säkert förtöjda precis bredvid Trosa gästhamn.
Hustrun har dock krävt krogmat i kväll som kompensation för psykiskt lidande. Jag var inte svårövertalad.