Livet går vidare. Jag är pigg som en mört och full av energi. Får nästan en känsla av det kommande pensionärslivet. Det känns lite otippat en smula lockande.
Jag går upp redan sju-halvåtta, vill ju inte sova bort min ungdom. Äter frulle, läser morgontidningen i lugn och ro och gör sedan en grovplanering av dagen.
Klippa äppelträden, rensa i syrenhäcken, ta en promenad ned till båten, kanske börja vaxa och putsa redan nu? Visst ja, vad ska jag äta till lunch, micromat från Findus eller från Dafgårds? Ojojoj, det här blir allt en stressig dag. Måste ju också få skjuts av dottern till bygghandeln, den stora bra häcksaxen gick sönder i går. Det är ett rent elände att jag ännu inte får köra bil.
Ännu är jag nämligen inte helt friskförklarad. Igår hade jag ännu ett besök från stroketeamet som gjorde lite felsökning på mig. Inga andra fel konstaterades än det som redan är kontaterat.
Sedan i förrgår pågår även en felsökning av hjärtat. Då fick jag en mockagrunk som hänger runt halsen och som är kopplad via olika fästpunkter på bröstkorgen. Den mäter flimmer och andra inte bra saker som kan uppstå i hjärtat och som man inte märker av i det normala livet. Den grejen ska jag gå omkring med i sju dagar.
Övning ger färdighet. Jag tränar hårt på att skriva som vanligt igen och ser man på. Det här inlägget gick kanonbra att skriva utan att fingrarna ville landa på fel tangenter. Tror inte det blev så många felstavade ord, eller hur?
Nu är det dags för en kopp morgonkaffe, kanske finns något intressant TV-program på Discovery, min favvokanal, sedan ska nog äppelträden få sig en uppsnyggning.
